Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larssons konst. Några synpunkter. Av Georg Nordensvan. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gradella. Etsning.
bland etsningarna den sittande unga
flickan med de uppåtlyfta armarna —
ett verkligt mästarblad — och bland
akvarellerna "Modellen skriver
vykort", typisk för mästarens stilkonst
liksom för hans färgval i dekorativt
syfte.
Till takmålningarna i Operans
foajé förberedde han sig bland annat
genom en följd teckningar av nakna
småttingar,liggande, springande,
sparkande, och av flygande damer, Ryktet
med basun och andra. Men med en
helt annan våldsamhet i greppet äro
de nakna gestalterna i Dramatiska
teaterns foajéplafond gripna i flykten
och tecknade i starka och dristiga
förkortningar. Sådant gör en konstnär
för studiets skull, för att sporra sin
kraft, för svårigheterna, som det gäller
att övervinna, och inte för att någon
beställt något dylikt av honom. Och
vilken märgfull gestalt är ej den
flygande manliga figuren, som står rak
i luften med lager och svärd i sina
händer, sedd i ytterst djärv
förkortning nerifrån. De, som påstå att Carl
Larsson "följer allmänna opinionens
smak", tillmötesgår den stora
allmänhetens förkärlek för det banala
och söta, de böra ej helt glömma
sådana verk som dessa — och flera
dess föregångare, museifreskerna till
exempel — där han följt uteslutande
sin egen instinkt och vilja, där han
trotsat sig fram stick i stäv mot
rådande smak både hos publiken och
hos en rätt stor del av sina
yrkesbröder.
Uppenbart är, att han vunnit sin
popularitet först och främst genom
sina hemlivsbilder, genom sitt
älskvärt rättframma sätt att skildra livet
åt solsidan i hemvärme och
familjetrevnad. Likaså att det berättande
innehållet i dessa bilder tilltalat
publiken i minst lika hög grad som
bildernas konstnärliga innehåll, och
onekligen också, att tecknaren haft
sina stunder av trötthet, då
formgivning liksom karaktäristik stannat
vid ett ungefär och färgerna skurit
sig mot varandra ganska hårt och
känslolöst. Men har han varit trött
en timme, så har han varit så mycket
piggare under arbetsdagens övriga
stunder. Se på hans barnstudier allt
ifrån "lilla Suzanne" i mammas knä
(oljemålning 1885) och till "Gunlög
gratulerar morfar" (etsning 1913).
Här kan man ej spåra varken
banalitet eller lättvindighet, sötaktighet
eller sentimentalitet men så mycket
mera av frisk och äkta känsla och
orädd karaktäriseringskonst — den
kisande och grimaserande lilla
Suzanne i den stora länstolen, den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
