Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett dystert minne. Av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT DYSTERT MINNE.
Qa tourne au ridicule! Även Bonniers
Månadshäften vill ha en om än aldrig så liten
och dum stump skriveri av mig i anledning
av mina snart fyllande sextio år. O, så gärna!
Se, det är inte bara att jag har ett stadgat
anseende såsom livsbejakare, jag kan inte
säga nej till någonting . . .
Vad skall jag dra? »Om dig själv
naturligtvis!» skrev redaktionen.
Så bra, som jag nu sitter och har det,
blir det alltid en vällustkänsla att tänka
tillbaka hur in i helsikes kusligt jag hade det
under min barndom, och särskilt tittade just
nu fram ur minnets hålor en hemsk bild,
koleran i Stockholm, året 1866. Som jag
är född det riktiga koleraåret 1853, var )a§
då således tretton år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
