- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
382

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett attentat och en attentator. Av Konni Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT ATTENTAT

OCH EN ATTENTATOR.

AF KONNI ZILLIACUS.

an var hemma från nordliga
delen af landet,55 började
berättaren, 55från Uleåborgs
län, där fadern var hemmansägare,
eller rättare — han lefver ännu — och
är skäligen välbärgad. Huru sonen
först börjat fundera på de förhållanden
i landet, som inträdt sedan Bobrikoff
blef generalguvernör, är mer än jag
kan säga. Sannolikt var det väl hotet
om militärtjänst i den ryska armén,
som satte hans hjärna liksom så många
andras i verksamhet med allehanda
tankar. Från hans hemtrakt gåfvo
sig ju den tiden hundratals unga män,
som annars inte skulle tänkt på att
emigrera, i väg till Amerika för att
undgå rysk värneplikt.

Det var utgångspunkten efter hvad
jag tror. Men Matti Reinikka måtte
inte känt sig rätt tilltalad af att folk
bara satte sina egna personer i säker»
het, tyckte väl inte att det var
tillräckligt såsom motstånd mot våldet.
Han slog sig på att läsa allt hvad han
kunde komma öfver af böcker och
skrifter rörande förtrycket i Finland
och förhållandena i tsardömet. Mycket
af sådan litteratur fanns ju inte den
tiden att få, men de tidningar, som
utkommo i hemlighet — det utgafs en
sådan äfven på finska — innehöllo
tillräckligt för att visa huru eländigt
det stod till och huru finnar, som
utnämnts till höga ämbeten, voro
generalguvernören behjälpliga. Och likaså
meddelade de hemliga tidningarna hvad
det led alltmera om den revolutionära
rörelsen och attentaten i Ryssland.

Sedan började häktningar, lands-

förvisningar och deportationer också
hos oss. Tillståndet blef allt värre och
förbittringen började på alla håll sjuda
allt starkare. Främst gällde den
naturligtvis generalguvernören, men också,
och knappast i mindre grad, de finska
ämbetsmän, som ställt sig till hans
förfogande för alla olagliga åtgärder.
Sär-skildt kände man sig inom vida kretsar
upprörd öfver att prokuratorn, som det
ålåg att vaka öfver att lagarna noga
efterlefdes, i stället för att söka afböja
olagligheterna, eller åtminstone
protestera, tvärtom gjorde sitt bästa för
att befordra dem. Det var inte bara en
och två på den tiden, som ansågo och
uttalade, att både generalguvernören
och hans handtlangare borde behandlas
på samma sätt som de revolutionära i
Ryssland använde mot sina förtryckare.
Den tanken grodde öfverallt, inom alla
samhällskretsar och hos de mest
laglydiga och fredliga medborgare.

Så gjorde sig Eugene Schauman till
folkets hämnare. Och ofta har nog
inte ett våldsdåd så enhälligt gillats,
väckt så varmt bifall som hans
öfverallt i Finland. Endast de få, som gjort
sig solidariska med förtryckspolitiken,
fördömde attentatet. Alla andra kände
sig uppfyllda af tacksamhet öfver att
rättvisa skipats och af hopp om en
förändring till det bättre. Men de, som
mest nitiskt biträdt vid olagligheterna,
måste befara att vedergällningen
härnäst kunde drabba dem själfva och
om-gåfvo sig med poliser och detektiver,
som vaktade dem och följde dem på
hvart steg för att skydda deras
dyrbara lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonnierma/1913/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free