Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett attentat och en attentator. Av Konni Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddela hvad han hade att säga. Han
fördes in i ett inre rum och på tu man
hand med kommissarien berättade han,
att en ung man från hans egen
hemtrakt någon dag förut begifvit sig till
Helsingfors i bestämd afsikt att mörda
prokuratorn. Han, Reinikka, som
redan tidigare fått del af planen, men
trott att det var löst prat, hade genast,
när han fått veta att mannen i fråga
begifvit sig till Helsingfors, rest efter
för att varna prokuratorn och hoppades
ännu att varningen inte skulle komma
för sent.
"Ni känner karlen till utseendet?"
frågade kommissarien.
"Sedan många år."
"Hvad heter han?"
"Matti Reinikka," svarade denne.
"Vet ni hvar han tagit in eller h vilka
bekanta han har i Helsingfors?"
"Inte alls. Därför gick jag till
prokuratorn. Hade jag kunnat gissa hvar
man kunde få syn på honom, hade jag
gått direkt från tåget till
polismästaren."
"Vill ni hjälpa oss att söka få rätt
på honom?"
"Jag har ju kommit hit för att
hindra hans ogärning och är nog villig
att göra hvad jag kan."
"Bra, jag skall ge er en detektiv,
som känner staden, till hjälp, så får ni
försöka få korn på mannen. Det är
ni väl villig att göra."
Mycket gärna."
"Och lyckas det inte att få reda på
honom inom de närmaste dagarna,
fortsatte kommissarien — "så får ni
plats i prokuratorns vakt, med god lön
och stort ingenting att göra. Det går
ni väl in på?"
"Naturligtvis, och jag skall nog
hålla ögonen öppna."
"Därmed var Reinikka anställd för
att leta rätt på sig själf," återupptog
berättaren tråden, "och både den
dagen och den följande ströfvade han
med sin detektiv omkring i staden,
besökte matställen och krogar, där en
man af allmogeklass kunde antagas
visa sig, hörde sig för i allehanda
resande hem och härbärgen och
promenerade fram och åter på de gator, där
det var mest folk i rörelse. Reinikka
visade sig så ifrig under spaningarna,
att detektiven endast hade det bästa att
säga om hans nit i tjänsten.
Den andra dagen på eftermiddagen,
då alla ansträngningar förblifvit lika
resultatlösa, föreslog så detektiven att
göra ett försök på cirkus, där det alltid
funnes en mängd folk och dit den de
sökte lätt nog också kunnat begifva sig.
Reinikka hade intet att invända mot ett
cirkusbesök — sannolikt hade han
aldrig förut sett någonting i den vägen
— hvarför det egendomligt hopkomna
paret tillbragte sin afton där. Under
föreställningen fingo de inte syn på
den efterspanade och då föreslog
detektiven, att de skulle begifva sig ut i god
tid och ställa sig nära utgången så att
de kunde mönstra enhvar, som
lämnade byggnaden. Sagdt och gjordt.
Medan sista numret pågick fattade de
båda spanarna posto på lämplig punkt
utanför — och då begick Reinikka sitt
första misstag.
Ofvanom dörren hängde en
elektrisk båglampa och han ställde sig så,
att dess sken föll honom rätt i ansiktet.
Folkmassan myllrade ut från
cirkusbyggnaden, utan att till en början någon
ägnade minsta uppmärksamhet åt de
väntande. Men med ens stannade en
äldre man, åtföljd af en ung flicka,
framför dem och sträckte fram handen
med ett: "God afton, Matti!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
