- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
386

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett attentat och en attentator. Av Konni Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handen. Dörren öppnades, men då var
det slut. Han föll af svimmad öfver
tröskeln till stugan, utan ett ord.

Torparen såg genast huru det var
fatt och förstod att en olycka inträffat
på banan. Han lyfte den skadade på
en bädd och skyndade till stationen
efter hjälp. Därifrån sändes en bår
och så bars Reinikka, allt fortfarande
medvetslös, tillbaka till den station han
med så stor risk sökt undvika. Och
dit hade intet telegram kommit!
Polisen i Helsingfors hade inte kunnat
tänka sig att han hunnit fram till tåget
och sökte honom fortfarande i staden.
I stationens väntrum fick han så
ligga till klockan sex på morgonen, då
det första tåget till Helsingfors afgick
och förde honom tillbaka. Samtidigt
telegraferades till ett sjukhus att möta
med bår. Under tiden hade polisen
emellertid fått veta att en ung man
föregående afton kastat sig upp på det sista
afgående tåget, sedan detta redan satt
sig i rörelse, och hade däraf dragit sina
slutsatser. När det första tåget på
morgonen kom in, väntade inte endast
sjukbåren, utan också ett
poliskommando, som eskorterade den lemlästade
till sjukhuset och ställde detta under
bevakning.

Armen blef omedelbart amputerad,
en bit nedanför axeln, och så kom han

ändtligen i ro–––-sådan ro man kan

njuta när man vet, att det första steget
utanför sjukrummet blir ett steg på
vägen till fängelset. Han hade sett
poliseskorten, anförd af den detektiv
han så grundligt dragit vid näsan, visste
att sjukhuset stod under bevakning och
följaktligen hvad han hade att vänta.
Men därför tappade han ingalunda
modet. Så snart den första svagheten
efter operationen var öfvervunnen, bör-

jade han grubbla öfver utvägar att
komma undan, men till en början föreföll
det hopplöst. Själf var han oförmögen
att uträtta någonting, vid sjukhusporten
postade polis, och till och med om han
sluppe förbi polisposten återstode att
komma ur landet. Enarmad som han
var skulle ingen kunna misstaga sig om
hans signalement, till sin. hemtrakt
kunde han inte begifva sig och så i
norr som i väster låg gränsen så långt
borta, att han ej kunde hoppas hinna
dit utan att bii fångad.

Men under tiden hade hans
historia blifvit känd i Helsingfors och
öfver-allt hade berättelsen om hans djärfva
slughet, hans rådighet och mod väckt
medlidande med den unge mannen och
med det öde, som väntade honom.
Oafsedt om hans afsikter mot
proku-ratorn gillades eller ogillades, fanns
mer än en som gärna skulle bistått med
råd och dåd att rädda honom. Och
några bland dessa lyckades få fram till
den amputerade ett anbud att hjälpa
honom att fly, så snart han finge
tillräckligt krafter att göra försöket.

Planen var snart uppgjord och
öfverenskommen och alla förberedelser
gjorda. Flykten måste försiggå
sjö-ledes, därom voro alla ense, ehuru en
sådan färd i mörker, höstrusk och
kyla erbjöd många andra risker utom
den att råka fast. Och lika ense var
man om att färden, en gång börjad,
måste fortsättas ända till Sverige,
emedan höga vederbörande säkert
skulle sätta alla möjliga häfstänger i
rörelse, så snart de finge besked om
att bytet undgått dem. Och det måste
de snart få då polisen dagligen
öfver-tygade sig om att patienten fanns kvar.
Alla svårigheter öfvervunnos dock inom
kortast möjliga tid. Hela maskineriet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free