Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Äpplet. Av Nils Sonesson. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringsäpplena, som höllo hela
gudavärlden vid ständig ungdom, så länge de
voro i Iduns ägo. Huru dessa
Iduns-äpplen sedan bortfördes från Asgård
och ställde till en den förskräckligaste
villervalla, då gudarna började märka
sig åldras och deras hår gråna, samt
huru de sent omsider genom Lokes
bistånd åter kommo till rätta, härom
rör sig ju hela våra förfäders gudasaga.
Ja, gudarna kastade ju brinnande
spå-nor mot den Loke förföljande jätten,
som en gång bemäktigat sig äpplena,
när Loke återförde dem, och jätten,
utsatt för gudarnas vrede, fick med
livet plikta för sitt brott. Det kostade
ttt liv, men vad betydde det, när
äpplena voro funna, de, som skulle skänka
evig ungdom och odödlighet åt hela
gudavärlden.
Ännu en roll har äpplet spelat för
våra gamla gudars öden. Det är i
historien om Fröjs frieri till
jättehövdingen Gymers i Jotunheim dotter,
den sköna Gerd, vars fägring var så
stor, att den från Jotunheim lyste ända
över till åsarnas utsiktstorn Lidskjalf.
När Svipdag, Fröjs svåger, rider ut
på Sleipner att å Fröjs vägnar fria till
Gerd, medför han som skänk från
åsarna elva guldäpplen, ttt från varje
asagud, och dem överräcker Svipdag
med dessa Eddans egna ord:
Elva gyllne
äpplen har jag,
dem vill jag giva, Gerd!
kärlek att köpa
och åt tjuste Fröj
löftet om livslång lycka.
Vi se sålunda, att äpplet var känt
och därtill synbarligen mycket populärt
i Norden redan under yngre järnåldern
eller vikingatiden. Men först med kri-
stendomens införande i Norden torde
vi här ha att räkna med en fruktodling
i mera modern bemärkelse. Innan vi
gå vidare, kan det vara på sin plats att
även säga ett par ord om äpplets
historia söder om Alperna. Det är
nämligen från romarna och genom dem
från grekerna, som de germanska och
keltiska folken i mellersta och norra
Europa mottagit de impulser, som lett
till vår nutida fruktodling.
Vända vi oss sålunda till den
klassiska forntiden, så finna vi redan
mycket tidigt de allra tydligaste bevis för,
att fruktodlingen i Grekland och
Mindre Asien nått en betydlig grad av
utveckling. Redan de homeriska
sångerna ha mycket att förtälja om
fruktodling. Då vi här säkerligen ha att
göra med de äldsta litterära
vittnesbörd om fruktodlingens då höga
ståndpunkt, torde det vara av intresse att här
avtrycka en målande beskrivning av
de homeriska bronsåldersträdgårdarna,
t. ex. då Odysseus återkommer till sin
gamle faders, Laértes, gård och,
finnande åldringen sysselsatt med
uppluckring av jorden kring ett fruktträd,
tilltalar honom:
"Gubbe, ej röjer du brist på kunskap att sköta
din trädgård,
utan om allt du skickligt beställt, och icke här
något,
icke en växt, en oliv, ett fikonträd, en vinstock,
icke ett äppleträd, en säng här saknar sin
skötsel."
När Laértes icke känner igen sin
son, ber han honom nämna ett
sveklöst tecken att styrka sin härkomst.
Odysseus bevisar då sin identitet
genom att erinra om de fruktträd, som
Laértes i sonens ungdomsår planterat
åt honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
