Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fotografien i rättvisans tjänst. Av Gunnar Malmberg. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock vid dess förnyade tillslutning, sedan
sedlarna blivit urtagna. Vad som gjorde
denna lackklick särskilt intressant var,
att tjuven hade begått den
oförsiktigheten att sätta fingret på den, medan
den ännu var mjuk, så att en del
papillarlinjer blivit avtryckta å dess
yta. Detta ofrivilliga fingeravtryck blev
mikrofotograferat och jämfört med
liknande avtryck från samtliga för stölden
misstänkta personer, och ehuru
detsamma var ganska ofullständigt bidrog
enligt påskrift skulle innehålla 400 mark.
Då han öppnade det med fem sigill
försedda kuvertet, fann han emellertid
endast några blad omslagspapper i
stället för sedlar. Vid undersökning av
kuvertet fann man, att det blivit öppnat
på ena sidan medelst en kniv och att
det därefter mycket skickligt tillslutits
med en vit pappersremsa, som var
gummerad på bägge sidor. Likaså
konstaterades det, att försändelsens vikt
minskats med 3 gram från det ögon-
Två gånger använt frimärke.
Genom särskild behandling och speciell fotograferingsmetod visar den högra avbildningen den i den vänstra
bortfuskade stämpeln.
det likväl till tjuvens upptäckande.
Efter en mycket vidlyftig undersökning
och rättegång, som omfattade en
tidsrymd av 1 Va år, fastslogs det
oemotsägligt, att stölden var simulerad, d.v. s.
att avsändaren själv hade begått den,
och han fann också inför de hopade
bevisen slutligen för gott att bekänna.
Ett annat exempel ur praktiken må
belysa det nu sagda: En person i
Leipzig fick för en del år sedan
mottaga en penningförsändelse, som blivit
inlämnad i Wilhelmshaven och som
blick det inlämnades på postkontoret i
Wilhelmshaven och tills det utlämnades
till adressaten i Leipzig. Det förelåg
alltså skäl att misstänka en
posttjänsteman för stölden. En rättskemist i
Berlin, som fick hand om saken, bevisade
att adressen på brevet blivit skriven
först sedan detsamma tillslutfc med
den gummerade pappersremsan, ity att
bläcket löpt ut på denna remsa. På
det omslagspapper, som låg i kuvertet,
kunde man varken med blotta ögat
eller med lup upptäcka något, men
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
