Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Världens största meteoritfall. Av J. J. Sederholm. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket på denna förklaring, att
de voro beredda att offra penningar
på att bevisa dess sanning.
Meteorjärn har kommersiellt värde, både
som vetenskapligt studiematerial och
på grund af sin halt af nickel och
andra, sällsyntare metaller. Ett
bolag bildades. På äkta amerikanskt
vis inmutades hela "kratern" och
dess omgifning, och man gjorde sig
redo att genom gräfning, borrning och
sprängning taga reda på den
jättemeteor, som här, efter hvad man
antog, gräft sig ned i marken.
Vi veta genom erfarenheter från
Finland, där under senare årtionden
åtskilliga meteoriter nedfallit, bland
dem den stora Bjurbölemeteoren, som
vägde nära 400 kilo, att efterletandet
af sådana tingestar kan vara ett
långvarigt, kostsamt och stundom äfven
fruktlöst arbete.
Här gällde det för öfrigt icke att
leta inom en omkrets af några tiotal
meter, utan öfver nästan en hel
kvadratkilometer. — Någon större
meteorstensklump har tills vidare icke
påträffats. Emellertid kommo många
fakta i dagen, som med så godt som
full säkerhet bevisade riktigheten af
den antagna förklaringen af orsaken
till kitteldalens uppkomst.
Underlaget för kitteln låg djupare
ned orubbadt, horisontalt. Intet hål
fortsatte här ned genom berglagren.
Däremot visade det sig att sandstenen
i kittelns botten till stor del var
utomordentligt starkt söndermalen,
tydligen krossad genom en ytterst
våldsam stöt. Också skenbart hela stycken
af sandstenen voro så sköra, att de
vid beröringen sprungo sönder till
ett kiselmjöl. En del af sandstenen
var porös som pimpsten, en annan
del skiffrig, som om den klämts ihop.
Och ehuru ingen större meteorjärns-
klump påträffades, fann man öfverallt
inom kratern små stycken järn,
som visserligen till större delen var
starkt förändradt genom vittring och
oxidering, men genomgående visade
den nickelhalt, som plägar
karaktärisera meteorjärnet. I storlek mätte
dessa stycken i allmänhet endast
några få centimeter, men
sammanlagda mängden af de insamlade
bitarna utgjorde öfver 15 tons. Ehuru
klumparna stundom i midten visa en
kärna af oförvandladt material, som
ganska mycket liknar Canjon
Diabio-meteoriternas, skilja de sig likväl
alltid från dessa genom en afvikande
struktur, och innehålla klor, som
möjligen har funnits i dem redan
från början. Sådana järnbitar
påträffades på de yttre sluttningarna till
ett djup af ett tiotal meter under
ytan.
Men hvart har hufvuddelen af
meteoren försvunnit, i händelse denna
icke kan påträffas inom kitteldalens
omkrets eller i dess närhet?
Sannolikt har den vid den våldsamma
stöten splittrats sönder i ett otal stycken,
af hvilka en stor del studsat upp och
fallit ned på sluttningen omkring
kitteln. Meteorjärnet såsom sådant är
ytterst snabbt vittrande. Det har
sålunda under tidernas lopp vittrat
sönder till järnrost, hvilket till följd af
klimatets torrhet ej sammankittats till
järnoxidhydratklumpar, utan i
pulverform spolats ned af regnen eller
bortförts af vindarna. Det har
sålunda endast varit en lycklig slump,
som gjort att de stycken, som utgöra
de s. k. Canjon Diablo-meteoriterna,
blifvit bevarade, antagligen emedan
de länge skyddats af öfverliggande
sand.
Af allt att döma hafva många hundra
år förflutit, sedan kratern bildades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
