Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Elle et Lui. Av Argusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantomer, vålnader, spahis, dansande
hästar och öknens förmåga att tjusa.
Det var en tankarnas häxdans, men
alltid kom hon tillbaka till
utgångspunkten — mannen. Hon vände och
vred sig oroligt, medan de elaka
månstrålarna olovandes gjorde henne
sällskap och slutligen steg hon upp och
smög sig till tältöppningen. Hela
öknen badade i ljus. Hon spejade ut över
öknen som en sjöman över havet.
Schakalerna tjöto i dåligt lynne, av
insomnia och hunger. Är det
någonsin hägring om natten, undrade hon.
Se! Där var han ju! Men tydligare
än någonsin förut. Han galopperade i
en ursinnig fart och emellanåt vände
han sig om, som om han vore rädd
för förföljarna. Nu hörde hon hästens
hovar slå takten i sanden. Han kom
närmare och närmare, nu kunde hon
äntligen se, vad det var han hade
framför sig. Det var en kvinna, som han
höll i sina armar. Tyglarna lågo lösa
på manen. Kvinnan var klädd i något
tunt, genomskinligt. Det såg ut som
en nattdräkt. Hennes hår var upplöst
och föll över ryttarens bröst. Hennes
ansikte var tryckt mot hans vänstra
sida, men Jeannette såg tydligt
ryttarens ansikte. Hon ropade till och
stödde sig mot tältet.
Det var samme spahi, som ridit
i pocessionen i Algier, som
piruette-rat under balkongen och fått famnen
full av rosor.
Hennes utrop blev signalen.
Ta-hasma smög sig fram till
tältöppningen. Hans ögon lyste som ett par äkta
stenar i elektrisk belysning.
"Mademoiselle ser hägringen,"
viskade han och smög sig tätt intill
henne.
Mademoiselle kunde inte få fram
ett ord. Hon bara storstirrade på
dragomanen.
"Mademoiselle har sett ryttaren
och hans börda.’’
Hon böjde på huvudet. Var detta
en dröm eller vad? Tahasmas
viskning blev ännu lägre.
"Det är ödet!" framviskade han.
"De sova alla i tälten, till och med
vakten sover, jag har gett honom ett
haschischpulver och haschisch ger lång
sömn — långa drömmar."
Han framtog en liten ask, öppnade
den och visade mademoiselle ett
mörkbrunt pulver, som han släppte i ett
vattenglas.
"Mademoiselle skall dricka, dricka
och drömma."
Hypnotiserad vågade hon ej
annat än lyda. Hon slukade i ett tag
haschischdrömdrycken och föll
ögonblickligen i Tahasmas armar.
Med en drömmande, vacker
parisiska i famnen galopperade
omedelbart därpå samme man bort som
mademoiselle sett i hägringen.
Mademoiselle hade tagit hennes plats, som hon
ej längre såg."
Min gäst stannade. Hans cigarr
hade slocknat. Han tände den ej
om-igen utan såg på mig under tystnad.
"Spahin?" frågade jag.
"Hade fordrat sitt byte —
givarinnan av rosorna."
"Och Tahasma?"
"Han missade, då han sköt efter
spahin, och ändå var han en
mästerskytt och avståndet femton å tjugu
meter."
"En ej så vanlig historia," sade
jag. "Hur fick ni tag i den?"
"För ett år sedan trängde jag
ganska långt in i Sahara. Jag var på jakt
efter storvilt. En dag påträffade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
