Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Elle et Lui. Av Argusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några nomadiserande araber. En av
dem talade om historien för mig,
medan vi sutto i Qtt smutsigt tält och åsågo
solnedgången.’’
"En arab?"
Min gäst skakade på huvudet.
"Av vem då?"
"Av en kvinna, till hälvten
madonna till andra hälvten Venus, en
kvinna med en röst så klar som
fågelsång, graciös som en parisiska, med
parisisk diaölerie."
Det gick upp ett ljus för mig. Jag
förstod nu allt.
"Av mademoiselle!" utropade jag.
"Ursäkta," svarade min gäst, "av
madame."
"Var hon gift?"
"Med mannen i hägringen. Nöjd
och belåten med sin värld."
"Nöjd och belåten?" frågade jag
skeptiskt.
"Nöjd, belåten och glad med sina
två små mörkhyade ungar dansande
omkring sig, glad när hon fick se
mannen i hägringen^ komma galopperande
med en gasell över sadeln i stället för
en kvinna och överlycklig i hans bruna
armar. Sade jag er inte att liksom
öknen är det sällsammaste i naturen
så är kvinnan det sällsammaste i
människonaturen?"
"En mycket ovanlig historia,"
upprepade jag.
"Vet ni, vatf hon sade> då jag tog
adjö?"
"Nej, vad var det?"
"Monsieur," sade hon, "det var
alltsammans mitt fel. Då en
kvinnaoombedd kastar ett dussin rosor i
famnen på en man, så kan hon inte klaga,
om han tan den trettonde — kan hon?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
