Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Giftflaskan. En resehistoria av Max Dauthenday. Autoriserad översättning av E. P. Enewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som apostlarna, vilka en gång varit
fiskare vid Genesarets sjö.
’’Och ni har ju rest runt om hela
jorden?" menade hans eminens,
kardinalen, "och har på vägen träffat på
en amerikansk biskop som av alla
världens gudar tog en med sig till Filadelfia
som prov.
Hela Vatikanen har förra vintern
studerat "Den bevingade jorden".* Är
verkligen den syndiga världen så full
av härliga under, som ni däri överallt
beskriver, så ger den oss något att
tänka på här. Vi hade sannerligen ej
trott, att det ännu fanns någon jordisk
skönhet här i världen. Vi trodde oss
ha med heligt trosnit utplånat allt
förföriskt."
"Å," utropade jag och öppnade
munnen mycket mer, än det är tillåtet
i de vatikanska trädgårdarna, "om ni
har läst endast ’Den bevingade
jorden’, har ni ännu ej hört om det
vackraste jag sett."
Hans helighet, som vi läto gå
mellan oss på trädgårdsgången, satte sig
på en stol som schweizergardisten
bakom oss sköt under honom. Påven höll
alltjämt min giftflaska i handen, ehuru
kardinalen upprepade gånger velat taga
den från honom. Han höll nu upp
flaskan mot solen:
"Hur många droppar gift innehåller
den, och hur verkar det?"
"Aha," tänkte jag, "nu går det
påven liksom hedningen på Koster.
Kaptenen ville inte heller lämna från sig
flaskan, så snart han en gång fått den
i handen." Och ehuru jag just höll på
att berätta om det allra skönaste, som
fanns på jorden hade påven ej hört på,
utan ständigt tvingats att tänka på giftet.
Kardinalen förekom mig och
svarade påven på frågorna, som rörde
* Max Dauthenday: Die gefliigelte Erde (Mt
giftet. Och jag beundrade därvid
kardinalens skarpa minne, att han så noga
behållit allt, vad jag förut meddelat
honom angående giftflaskan.
"Finns det väl i världen något
skönare än Rom?" frågade påven, i det
han svärmiskt betraktade den romerska
himlen genom flaskan.
"Kosterön," svarade jag strax.
"Där skulle Ers Helighet riktigt kunna
vila ut från all klockringning."
Även kardinalen lät nu av
schweizergardisten giva sig en liten stol.
Där sutto de nu framför mig i
taxusgången, hans milda helighet i vit,
fläckfri klädnad och kardinalen i
schar-lakan.
"Om nu bara den kvinna jag
älskar, som jag lämnat kvar på
Kosterön, koffertpackande och sjungande,
komme ut ur taxushäcken," önskade
jag livligt. Endast hon skulle nu kunna
hjälpa mig ur min pinsamma
förlägenhet. Ty detta om klockringningen
skulle jag aldrig ha sagt, det såg jag
på de båda italienarnas gula anleten.
"Kosterön, fast den varken har
någon kyrka eller några klockor,"
fortfor jag och påskyndade mina ord
för att åter tala mig i gunst hos de
båda italienarna. "Denna Kosterö är
nämligen än i dag världens
oskuldsfullaste fläck. Där har ännu aldrig
begåtts någon stöld och aldrig ett
mord. Där har ännu aldrig rättvisan
behövt inskrida, och ingen
poliskonstapel heller. Människorna där äro
ännu de rena, oskuldsfulla
hedningarna," drog jag till, enär de romerska
herrarnas högmodiga uppsyn retade
mig.
Mina ord måtte ha gjort ett mycket
gott intryck, ty hans helighet log mot
eminensen och eminensen log mot
hen, "Albert Langen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
