- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
468

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alfhild hade öppnat dörren till
biblioteket på vid gafvel.

"God dag, kära Jenny," sade hon
hjärtligt. "Det var snällt af er, att ni
ville komma."

"God dag," sade Jenny. Hon tog
Alfhilds hand med ett lugnt och kraftigt
grepp och tittade en smula styft på de
andra, medan hon gick öfver tröskeln,
tätt i hälarna åtföljd af Karl Edvard.
Elise hade vändt sig om från
masur-björksbordet.

"God dag, kära Jenny," sade hon
alldeles som Alfhild, men med något
påfallande afmätt i rösten. Hon hade
ögonen en smula stelt fastade på
yllekoftan.

Dagern föll skarp in genom
korridordörren. När biblioteksdörren gick
upp, föll ett nästan bländande ljus in
i det skumma lilla rummet. Och det
ljuset var som skapadt för koftan.
Jenny kände det instinktivt, och det
kom något tindrande i hennes ljusblåa
ögon. Hon tittade litet åt sidan om
Elise.

"God dag, fru von Lake," sade
hon, kort och bestämdt.

Fru Martha steg ovillkorligen upp,
fast med något dröjande i rörelsen.

"God dag," sade hon med tydlig
förvåning.

Fritz stod lutad mot en af de
runda pelarna, som delade bokhyllan
på bibliotekets långsida. Den vänstra
mungipan hade sakta åkt upp och
ögonlocket ned. Händerna, som varit
instuckna i rockfickorna, åkte också
upp. Han skulle kanske inte själf ha
kunnat afgöra hvad det var, som kom
dem att göra det, men faktum var, att
det var yllekoftan.

"Och kandidaten?" fortsatte Jenny
med samma bestämda röst, medan hon
gick fram mot bokhyllan för att hälsa.

Fritz mungipa åkte ned. Fast det
var skumt borta i vrån, där han stod,
hade han en stark och tydlig
förnimmelse af en rödgul sol. Och solen var
fyrkantig och utdelade en befallning.
Han räckte fram handen, och det
skedde med en viss fart, han visste
inte själf hvarför.

Jenny tittade ett ögonblick på
honom, medan hon tog honom i hand.
Han fick samtidigt två intryck. Det
ena var, att handgreppet var varmt
och stadigt. Det andra var, att det
sättet att titta hade han sett förr. Men
Lydias ögon voro aldrig så direkt
beskyddande.

"Vår systerdotter, Jenny Mark —
fröken Möller," sade Elises exakta
röst.

Några ögonblick var det lilla
rummet fylldt af ett obestämdt ljud af
röster, men plötsligt uppfångade Fritz’
öron tvärs igenom de olika rösterna
Alfhilds.

"Kära barn, att du har yllekoftan
i den här hettan?"

Frågan kom mycket dämpad, men
den var tydligen förestafvad mera af
förvåning än glädje.

"Kunde inte låta bli."

"Hvarför det?"

"Ja, jag vet inte, men jag kunde
inte. Det var kanske, för att den är så
förfärligt vacker."

Det låg en anstrykning af
förtjusning i rösten, som kom Fritz att
närmare betrakta koftan. Hans eget första
intryck hade inte varit, att den var
vacker. Han tittade noga på den ett
par ögonblick och gjorde utan att tänka
på det sin grimas ända upp till näsan.

Magda satt på en af de små
fyrkantiga stolarna vid bordet. Hon var för
ögonblicket också absorberad af
koftan. Hennes mörkhyade ansikte hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free