Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tämligen snäfva tvättsidenkjol, medan
hon gick öfver tröskeln, och i samma
ögonblick föll hennes blick på den
gula yllekoftan, Alfhild höll på armen.
Den dröjde där ett ögonblick och
stelnade långsamt till. Gult — gult hade
sedan människosläktets barndom varit
en symbol för det, som var
osympatiskt. Jenny Mark blef plötsligt
deci-deradt osympatisk. Det var verkligen
någonting underligt med det här gamla
biblioteket. I somliga rum var det
som om det måste uppstå disharmoni.
Hon hade någonting tankfullt i
uttrycket, medan hon gick snedt öfver
korridoren in i matsalen.
TIONDE KAPITLET.
"Verkar inte stekt mört," sade
Jenny i sin egendomligt bestämda ton.
Smörgåsbordet var dukadt på
porslinsbordet mellan matsalsfönstren, och hon
beskådade det med ett mönstrande
uttryck i sina ljusblåa ögon.
"Stekt mört?" sade Fritz
snörf-lande. De stodo strax bredvid
hvar-andra borta vid salsskänken.
"Det är bara vi, som ha vårt eget
språk, Karl Edvard och jag. Karl
Edvard tycker inte om det, som låter
vulgärt."
"Och hvad betyder det på vulgärt
språk, att det inte verkar stekt mört?"
Jenny såg forskande på Karl Edvard
och fröken Möller, som stodo vid
salongsdörren. Nu öppnade hon
munnen igen, och Karl Edvard såg ut, som
om han höll på att bli sjösjuk. Men
hvem kunde undra på det?
"Det betyder, att om det var vi,
som bjödo på middag, så skulle det
vara annorlunda."
"Söta Jenny, skall du inte äta?"
frågade Alfhild. Hon tog två assietter
från bordet och kom fram till dem.
"Tack, var inte orolig."
Alfhild sänkte rösten och gick tätt
intill Fritz.
"Vill du ha en snaps, så finns det
på bordet i handkammaren. Men låtsa
inte om det för Elise."
"Tack, snälla tant Alfhild, men jag
vet inte." Fritz- snörf lande röst var
litet osäker. Han mötte ett ögonblick
Jennys ljusblåa ögon.
"Det vet ni nog, bara ni tänker
efter," sade hon med något
öfver-lägset uppmuntrande i rösten. "För.
resten skulle nog moster Alfhild göra
Karl Edvard en tjänst, om han också
fick en. Jag tycker, han ser
medtagen ut."
"Tycker du det?" sade Alfhild
vänligt och oroligt. Hon tittade mot
salongsdörren. "Ja, han ser inte kry
ut. Hvad är det åt honom?"
"Ingenting alls," sade Jenny lugnt.
"Men han går inte ihop med fröken
Möllers talegåfva. Det var mig en
hisklig röst."
Fritz blef långsamt tämligen röd.
Mungipan åkte sakta upp och
ögonlocket ned. Alfhild tittade på honom.
"Kära Jenny, du är då inte så värst
artig," sade hon omisskänneligt snäft.
Jenny gick med en smula kaxiga
steg fram till smörgåsbordet.
"Hon är inte alls så, som hon
låter," sade Alfhild dämpadt. "Det är
en förfärligt duktig flicka. Egentligen
är det synd om henne."
"Det undrar jag allt," sade Fritz
långsamt. Han stod och balanserade
med smörgåsassietten på
fingerspetsarna, medan han betraktade Jenny. Han
såg henne endast bakifrån. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
