Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han för öfrigt gjort mest hela tiden.
Medan han studerade det prickiga
tyget i ryggen på hennes blus, kom det
för honom, att hon egentligen hade
bara två attityder. Antingen vände hon
ryggen åt en, eller också ställde hon
sig rakt framför en med armarna i
kors och såg ut, som om hon höll på
att räkna ut, hvad man kunde vara
värd per kilo. Och det såg hon inte
ut att tycka vara mycket. Han drog
tankfullt upp ögonbrynen och mötte
Magdas ögon. Hon tittade just bort
mot skänken och smålog. Det var
något på en gång öfverlägset och roadt.
Men det gällde då åtminstone inte
honom, det begrep han. Han fick en
behaglig känsla af bundsförvantskap
och lät sina ögon om igen vandra öfver
till den prickiga blusen. Två ord for»
made sig sakta, men obevekligt inom
honom, och de voro: kolossal
rygg-tafla.
I nästa sekund kom Magda
fladdrande fram till skänken.
"Gudomlig mat," sade hon
ovanligt dämpadt. "Här kommer man att
bli välfödd —" Hon fullbordade inte
meningen, men hon tittade på Jenny.
Fritz fångade meningen och nickade.
Elise åt aldrig smörgås före den
riktiga maten, ’därför att hon inte
tyckte om fråsseri. Hon gick sakta
kring det långa matbordet och rättade
på ett och annat. Ett ögonblick gick
hon ut i salongen. Alfhild gjorde en
liten handrörelse. Det var något af
trådlös telegraf i den. Fritz och Karl
Edvard försvunno tyst ut i korridoren.
"Det är bara vanlig
vedsågar-snaps. Fått den af Fransson," sade
hon halfhögt, och kom därpå fram till
skänken.
"Vill du ha öl eller mjölk, lilla
Jenny?" sade hon litet tvunget. Hon
var verkligen för en gångs skull
förargad på Jenny.
"Tack, öl," sade Jenny bestämdt.
"Men tror du, det är riktigt nyttigt,
att du dricker öl ? Du skulle egentligen
kunna bli korpulent."
Jenny höll upp glaset med ölet mot
dagern och tog bort en liten korksmula
med gaffeln.
"Tror jag visst, det," sade hon
med öfvertygelse. "Men jag har alltid
tyckt, att tjocka människor se ut, som
om de hade pengar." Hon lade den
lilla korksmulan på assietten på
skänken. "För resten förstår jag inte,
hvarför moster Alfhild frågar, om jag
vill ha saker, ifall moster Alfhild inte
tror, att de äro nyttiga."
Magda drog svagt på munnen. Hon
tittade först på Jenny, sedan på
Alfhild. Det var verkligen ena dråpliga
släktingar, Fritz bestod sig med. Hon
gick fram till bordet för att ta litet
mera anjovislåda. Alfhild följde efter.
Hon var litet echaufferad.
Fru Martha hade ätit en brödskifva
och två rädisor. Hon såg med stora,
klara ögon på Alfhild, som plockade
för sig på assietten.
"Njure är väl ändå en förfärlig
rätt," sade hon impulsivt. "Tänk,
hvad vi människor äro barbariska."
Alfhild förde en bit njure till
munnen.
"Jo, det är säkert, det," sade hon,
medan hon tuggade.
"Ett stackars oskyldigt litet djur,
som leker i solskenet —" Fru Marthas
röst blef långsam och beslöjad, bch
hon fick en djup rynka mellan
ögonbrynen. Hon såg plågad ut. "Ibland
tycker jag, att lifvet är förskräckligt
hemskt, vet du, Alfhild."
"Det tycker .jag också. Men det
är, som om man blef mer och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
