Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skulle ta ner kaffet i parken?" Han
hoppade upp ur stolen och rätade
på sig.
"Ja, det vore rysligt trefligt" — sade
Magda. Hon hade börjat med ett litet
Ijudligt utbrott af förtjusning, men
hejdade sig utan att riktigt veta hvarför.
Herr Mark hade ryckt till. Han hade
fått ett uttryck, som om han känt en
kall tång kring en tand. Hennes
nyfikna ögon vidgade sig af förvåning.
Jennys fysionomi veknade däremot
litet.
"Ja, det vore inte så dumt," sade
hon. Fritz fick af hennes tonfall den
uppfattningen, att hon var van att höra
mera dumheter än snilleblixtar.
"Då tar jag brickan, om någon
annan bara tar kaffekannan,’’ sade han
snörflande.
Magda hoppade upp ur soffan. För
att vara en framstående gymnast gjorde
hon det en smula ovigt. Men det var,
för att hon var så abnormt mätt. Hon
sträckte däremot med stor grace ut
handen efter kaffekannan.
"Den tar jag."
"Och jag tar brickan," sade Jenny
kort och bestämdt. "Den är inte så
lätt som den ser ut."
Fritz makade sig ofrivilligt undan
från brickan, och medan han gjorde
det, hade han en mycket tydlig känsla
af, att han inte borde ha gjort det.
Men hon hade något i rösten, som
faktiskt gjorde, att man löd. Och det
en smula kvickt.
"Det går verkligen inte an," sade
han, men svagt.
"Lydia tar naturligtvis brickan,"
sade Elise bestämdt. Hon gick fram
och tryckte på knappen bredvid
hörnskåpet.
Magda höll ut kaffekannan på ett
visst afstånd ifrån sig, medan hon
gick till dörren, ty hon längtade inte
efter kaffefläckar på sin nya klänning.
Hon tittade noga på kannan, för att
den inte skulle passa på att skvätta till.
När hon passerade tröskeln, kom hon
att titta upp. Herr Mark kom tätt i
hälarna på henne. Det var verkligen
en mystisk individ. Han såg också på
kaffekannan och med någonting i
ögonen, som om han hade sett på en
varulf.
Nere i parken var det verkligen inte
den luft, man kunde ha väntat sig, det
märkte till och med Elise. Hon
vidgade näsborrarna litet och drog in Qtt
djupt andetag. Men egentligen var det
ju ingenting annat, än att det kändes
litet fuktigt. Hon såg sig om efter en
tillräckligt stor grön fläck att sätta
kaffebrickan på.
"Vi sätta oss väl i skuggan?" sade
hon.
Alfhild gick i en vidlyftig halfcirkel
kring en grön grästorfva. Hon höll
hufvudet litet bakåtlutadt och fnyste då
och då.
"Det behöfver du väl inte fråga,
när hela parken är som en gånggrift.
Men det var egentligen horribelt, hvad
det luktar ruttet."
"Men det är bättre luft än inne,"
sade Elise.
Magda fnissade till, och det retade
henne själf. Det var en vana, som
hade kommit smygande på henne här
på Gårda.
"Kunna vi inte sätta oss nedanför
köksbacken?" frågade Jenny. Hon
hade också stått och spejat sig omkring.
Fritz hade tyst anmärkt för sig själf,
att hon såg ut, som om hon slukade
hvarenda grästuss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
