- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
490

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många af de tidigare metoderna deras
existensberättigande.

*



En gammal grek har betecknat kriget
som »all tings fader» och mera än något
annat kan detta sägas gälla beträffande
signalväsendet. Med oeftergiflig
nödvändighet kräfver just kriget tillförlitliga och
snabba medel för att sprida underrättelser
och varningar. Så har det alltid varit
hos kulturfolken och så var det redan
hos naturfolken.

illustration placeholder
»Fienden kommer!»


De metoder, hvarmed de senare
öfvervunno de hinder, befolkningens gleshet,
otillgängliga skogar och vida öknar satte
för deras kunskapande och meddelanden,
voro ofta lika
framgångsrika som
originella. Högst i
detta hänseende ha
måhända
Nordamerikas indianer
nått. Dessa ägde
på sin tid ett
fulländadt
teckenspråk, sammansatt
af hand- och
armrörelser och
hvarmed de på afstånd
gåfvo uttryck åt
såväl ord som hela
satser, lämnade försäkran om vänskap,
befallning att nalkas o. s. v. På jaktfärder
och krigståg uppehöll spejaren förbindelsen
med sin stam genom att signalera med
lansar, täcken och galoppader. Upptäcktes den
sökta buffelhjorden, steg han upp på en
höjd och bredde ut ett täcke med fronten
mot hjorden, fick han känning med fienden,
alarmerade han det fjärran liggande
stamlägret genom att galoppera i cirkel uppe
på höjden.

På längre afstånd och nattetid ersatte
indianerna dessa signaler med rökpelare
och eldar. För att kunna skilja
signalröken från lägerelden gaf man den förra
bestämda kännemärken. Medelst täcken
afdelades den och förhindrades att stiga i
höjden annat än stötvis och med för
ändamålet lämpade intervaller. Liksom vi i
den elektriska telegrafen af prickar och
streck bilda olika tecken, så sammansatte
indianerna af korta och långa rökpustar
en mångfald tecken med hvar sin innebörd
och användbara för såväl krig som fred.

illustration placeholder
Menhirsten.


Röktelegraferingen var väl känd och
bepröfvad äfven af romartidens »barbariska»
folk, galler, germaner och skottar. Hos de
förstnämnda synes den ha existerat långt
innan någon romare satt sin fot inom det
transalpinska landområdet. Detta om man
får tro en del arkeologer, som anse, att
de särskildt i Bretagne och Champagne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free