Bonniers Månadshäften / 1913 / 498 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Neuwerks fyr, efter ett gammalt kopparstick.

Fyrvippa.

Först med fyrtornet på ön Faros
utanför Alexandria träffa vi i historien på
någon regelbunden kustbelysning. Storartadt
som byggnadsverk och ryktbart äfven
genom alla de mödor och penningsummor
det kostat, har detta torn gått till
eftervärlden såsom ett af antikens underverk.
Det blef prototyp för alla senare fyrtorn
och tros äfven ha stått modell för den
muhammedanska världens minareter och
vissa af den kristna kyrkans klocktorn.
Förnämligast med stöd af afbildningar på
gamla alexandrinska mynt har man lyckats
rekonstruera fram detsamma sådant det
år 299 f. Kr. »uppfördes af Sostratos från
Knidos till de räddande gudarna för
sjöfarande», såsom en inskrift å väggarna
lydde. Dess synvidd var 300 stadier eller
cirka 48 kilometer. Ursprungligen var
det väl endast dagmärke och vakttorn
mot sjöröfvare, innan det utrustades med
öppet brinnande eld, närd af kådigt trä,
och senare med lanterna för bergolja samt
enligt historien äfven med reflexionsspegel
af metall.

Sedan det med vissa af brott lyst nära
ett årtusen, råkade det på förfall och
raserades vid en jordbäfning. Någon gång
på 1400-talet använde en
mamlukhöfding dess vittrade stenar för att på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>