Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats sträcka ett nytt torn, hvars ruiner
än i dag stå på vakt vid en af
Alexandrias hamnar.
Systertorn till det på Faros och likaledes
räknadt som ett af antikens underverk var
Kolossen på Rhodos, en 34 meter hög
malmstaty af solguden, rest år 280 f. Kr. vid
inloppet till Rhodos’ berömda hamn. Den
väldiga malmstoden, hvars verkliga
utseende är okändt, men hvars grundtanke
återuppväckts i Frihetsstatyn utanför
New-Yorks hamn, stod sig icke i fulla 60 år.
Tillsammans med sin stad gick den under
vid ett jordskalf och då ett orakelspråk
förbjöd dess restaurering, fingo
lämningarna ligga orörda, till dess de 800 år
därefter blefvo arabernas byte.
Af romarväldets fyrtorn, tillsammans
19 stycken och alla resta e. Kr., var
Gessoriacum — nuvarande Boulogne sur mer
— det väldigaste. Det tillskrifves kejsar
Caligula till åminnelse af hans
löjeväckande tåg till Britannien, sträckte sina
tinnar 64 meter högt och brann med
tjärdränkt trä på öppen murad ugn med rist.
För alltid släckt under folkvandringarna,
stod dess ruin ännu i 1200 år kvar å sin
höga klippa som ett vittnesbörd om det
romerska riket. Omsider störtade det i
hafvet och försvann. Det märkligaste af
de antika tornen är dock det vid
Brigantium (La Corunja). Liksom alla andra
romerska fyrtorn släcktes det, när riket
föll, men trots sitt förfall motstod det
tiden och lyser än i dag de sjöfarande i
nära nog oförändradt skick.
Handelns återuppblomstring såväl i
Medelhafvet under Bysanz och de
italienska republikerna som i de nordiska
farvattnen under Hanseaterna gjorde nya
fyrar och båkar till varning och
vägledning nödvändiga. Bland de senare ha vi
Falsterbo på skånska landet, det
medeltida sillfiskets medelpunkt, samt fyren i
Neuwerk, hvilken genomlefvat den
nordeuropeiska sjöfartens alla skeden och
moderniserad
ännu i vår
tid sänder
sitt ljus
utöfver
Elbe-mynningen.
I sitt
medeltida skick
brann den
från en
järnkorg eller
fyrpanna
fylld med
trä. Å
andra torn
utgjordes lysapparaten af
en
vippstång (snarlik de ännu på landsbygden
allmänt begagnade brunnsvindarna),
hvilken på sin långarm uppbar en hängande
gryta med brinnande trä eller också en
stenkolseld, stundom omgifven med små
glashus, lanterniner.
 |
| Engelsk fyr från 1600-talet. |
|
| Eddystone’s talgljus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
