Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - »Maalariperkeles reseanteckningar under dess vistelse i Karesuando» våren 1913. Av Ossian Elgström. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Pietoles gård i Karesuando där jag bodde.
handtryckningar och vänliga ord som
jag blott delvis förstår.
21/3. Det är frostig morgon, min
rumstermometer visar 2 gr. minus och
en skjorta som var svettig i går kväll
knastrar då jag lyfter upp den från
stolen. Jag är snart klädd. Pietola
kommer in, bjudes på en morgonsup och
så gå vi tillsammans ut på gården.
Solen lyser lågt nere, brandröd i grå
dimmor, det är kallt. 26 gr. och det
skriker under komagerna när man går.
"Där är Finland," säger Pietola
och räcker ut en skinnklädd hand.
Några grå rökar stiga upp mot himlen
från andra älvstranden, jag ser de låga
husen så tydligt och en raide glider
förbi på Köngämä is, det är så stilla i
luften, att man hör knäppandet i
renarnas hovar och långt nere i byn gnäller
en hund.
Samma dag senare.
Jag har varit på bröllop. Bruden
var glänsande. 7 schalar och krokiga
ben, inget konvenansparti, nej då,
bruden hade svårt hålla sig för skratt och
gav då och då sin blivande make en
höftstöt, vilken kom hans ögon att se
längtande ut. Prästen läser: "Ottsa
tämän aviovaimokses–––-taga denna
Sara Ömma till äkta maka".
Lapparna omkring fnittra–––-två
hundar synas bakom altarringen, det
är även ett "brudpar", de taga saken
så att säga mera praktiskt, de vilja allt
bli laglydigt vigda och lyssna
uppmärksamt till "Pappis" ord — Pappi är
nervös, han rullar med ögonen och jag
ser han riktar en kraftig sidospark mot
de älskande. Det fnittras ljudlöst och
bakom mig exploderar en lapp i båda
ändar med en förfärlig skräll, ja det
var ttt riktigt bröllop och Guds sol
sken glad och strålande in genom de
höga kyrkfönstren och kom lapparna
att flamma. Vad de klä sig förtjusande,
dessa lappar. Vita pälsar med gult och
rött i sicksackmönster på krage och
handleder. Bruna pälsar med röda
sömmar. Vända pälsar som lysa som
citroner och där den ludna kragens
innersida står som en gloria kring det
bruna ansiktet. Och kvinnorna: Ack,
Anna och Maju och Zisu och Agata och
Kitty vad jag älskar er allihop, ni
gra-cerdjurhudar.
Samma dag, ännu senare.
Jag har varit på bröllopsmiddag hos
Sara Ömma och Tomas Labba, båda av
valkiapäästammen. Berg av kött, högar
av cigarrer. "Nostradamus maduro
extra tjärdränkt." Margarinlådor med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
