- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
505

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - »Maalariperkeles reseanteckningar under dess vistelse i Karesuando» våren 1913. Av Ossian Elgström. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kniven prydligt instucken i mitten och
kaffe — oceaner av kaffe. Jag åt som
man äter i ungdomens vår och benen
slungades under borden, lustiga
historier gå sin rund och jag fick höra om
liket som hängdes ned i en brunn för
att kunna hålla sig färskt tills
begravningen, om Pekkari som full och galen
på Saivobergets sluttning fick upp
hästen i släden och, styrande kälken med
ena skakeln, tack vare Guds försyn

oskadd lyckades kalka en mil på
sluttande isgata tills han körde fast nere i
björkskogen och där fick förbliva trenne
dygn. "Nostradamus" dammade ur
varje käft och Hoffmansdroppar
konkurrerade kraftigt med tobak och
brännvin. När jag sent på kvällen gick
hem från kalaset, körde en hel mängd
fulla lappar förbi mig i sina pulkor, jag
såg ingenting, mörkret dolde syner,
men bråket, skriket och stanken av
"Prinsens droppar" klarade begreppen
och jag kände en djup och innerlig
glädje att vara här.

22/3. Det är roligt när man går
ensam i kvällen och norrskenet blinkar,
möta en liten skinnklädd figur i röd
fyrkantluva och vita handskar, som
vänligt ropar Peiva (sol) då han tassar
förbi.

24/3. Jag har hört lapparna joika.
Det var en familj som höll på att packa
pulkorna för färden uppåt fjällen, de
besjöngo resans behag och längtan till
hemmet. Det var en underlig sång.

Mannens djupa, hesa och hustruns
höga, klara stämma svarade varandra,
det var en växelsång som kom skinnet
på min rygg att knottra sig i iskall
hänförelse.

25/3. Och så foro vi till Sävars
kåta. Det var varmt, det var 4 grader
i luften och 38 innanför pälsen.
Kåtorna voro grå och på dörrens säckväv
läste jag HAMBURG 9999 KAFFE.
Då blev jag glad, ty jag insåg att nu
var jag långt borta från världen och
dess flärd.

Karesuandolappar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free