Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sedeln. Av Arthur Nordén. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en idé, tog jag mod till mig,
knackade i bordet och begärde ljud.
"Den kvinna, som nyss var här inne
och sjöng, har blifvit mer olycklig än
som behöfts tack vare hr Bacs
affärsmetoder. Jag har följt henne från början,
och jag vet hur grymt hon ängslats. Ni
tillåta mig säkert att hjärtligt instämma
i en önskan att taga en liten hämnd. Men
det vore dumt att blottställa våra personer
och kanske själfva ännu en gång råka
illa — och värre — ut. Jag har i stället
en ofarlig idé: i herr glasmästarens
skif-ställ ser ni en ruta som har en liten
ansvällning i glaset strax nedanom midten.
Ansvällningen tjänstgör som
förstoringsglas. Vi aftala med hr glasmästaren att
han befinner sig på Quai S: t Michel vid
half åttatiden i morgon bittida, en af
herrarna är också där, stannar vid hr
Bacs monter, låtsar studera böckerna och
råkar därvid slå sönder glasrutan till en
af lådorna. Ett ärende gör att jag också
befinner mig där. För att ytterligare
förvilla hr Bac, är den som utför handlingen
för tillfället ej vid kassa men upptäcker
i mig en gammal bekant, till hvilken han
under åberopande af denna afton vädjar.
Jag betalar hr glasmästaren, och hr
glasmästaren sätter i rutan med
ansvällningen i glaset. Medan middagssolen står
som högst en dag i sommar och hr
Bac har låst till glaslocken och tar sig
en lur tänder linsen eld på de kruttorra
luntorna och styggelsen brinner opp.
Gärningsmännen äro oåtkomliga." Förslaget
mottogs med förtjusning, glasmästaren
vidtalades, medverkande utsågs och jag
blef du och bror med hela laget. Aftonen
slutade i fröjd och gamman, vi tjöto en
stund vid 1-tiden omkring Cluny-museet,
dansade stillsamt cancan på place Maubert
och gingo omsider hem och lade oss.
Det kostade mig åtskilliga
ansträngningar att vara på benen i rattan tid föl-’
jande morgon, men vid half åttatiden
promenerade jag väl tillmornad och till synes
oberörd på Quai S: t ’ Michel. Ur en
gränd ett stycke bort hörde jag redan
glasmästarens stentorstämma: Au vitrier,
au vitrier, hvars vokaler och konsonanter
fullkomligt drunknade i det rullande
uvu-lära r’et. M. Bac satt redan på sin stol,
och lådorna voro uppslagna. Jag stannade
som vanligt och började inspektera lagret.
Om några ögonblick hade också kvinnan
från i går kommit tillstädes, hälsat på mig
och skyndat till M. Bac. Jag iakttog de
två. M. Bac syntes verkligen litet brydd
vid kvinnans anhållan att få hämta den af
henne i går köpta boken. Jag såg att han
letade efter ord: han hade kommit att
bläddra i den, påträffat ett blad som
tydligen bestod af två, mellan hvilka var
gömd en sedel. Han sprättade upp dem
och fann en dubbelvikt sedel, målad med
vattenfärg på utsidorna och blank inuti.
Han tog upp en dylik sedel ur plånboken.
Då han nu förstått att boken var värdelös
för lilla frun, hade han tillåtit sig att sälja
den och därvid erhållit tre hundra
sjuttiofem francs af en gammal lärd stofil, af
hvilka pengar han gifvetvis ämnade
återlämna tre hundra sjuttioen francs och
femtio centimes åt deras rätta ägarinna,
sedan han afräknat de tre francs femtio,
de kommo öfverens om i går. Det var
honom ett nöje att öfverlämna summan
och han tog upp sin plånbok och räknade
i smyg upp tre hundra sjuttioen francs
femtio centimes som han stoppade i en
gammal bibel och öfverlämnade till den
handfallna kvinnan.
"Jag hoppas att jag inte handlade mot
er vilja då jag sålde boken utan er
till-låtelse, min fru?"
Den stackars kvinnan var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
