- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
517

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sedeln. Av Arthur Nordén. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvirrad och endast tackade och grät.
Sen tryckte hon min hand och gick
strålande lycklig, med den stora boken och
dess dyrbara innehåll kramad mot bröstet,
med lätta steg sina färde.

Nu hade glasmästaren nått vårt
kvarter och lät sitt jättestarka "au vitrier"
eka mot husfasaderna ut öfver Seinen.
Vid den andra lådan tog min medverkande
just i tu med sin roll. Jag gick hastigt
till honom, hälsade och förklarade i få
ord situationen. Vi beslöto att uppskjuta
hämnden ett ögonblick och under tiden låta
gubben Bac förklara sig. Jag sade mig
känna kvinnan och ha iakttagit hennes
öde sedan det ögonblick i går, då hon
bad mig om en slant och upptäckte den
ödesdigra boken. Jag sade mig också ha
en ganska god kännedom om
500-francs-sedeln. Men den sista episoden var mig
en nyhet, och och en både glädjande och
öfverraskande sådan. Det vore förklarligt
om jag vore nyfiken att få veta. ..

"... om jag är en satan eller — en
samarit? Jo-o, mycket förklarligt. Jag är
bägge delarna. Allteftersom lynnet faller
på och omständigheterna äro. Jag är
kanske satan när jag stoppar in falska
sedlar i mina böcker och sätter eld på
fattigmans hjärnor. Ty jag lämpar alltid
priset efter person och sätter det alltid
ett par francs högre än vederbörande rår
på. Lyckan som för en dag stiger ned
på ett fotfjäts afstånd och ändå är så
onåelig, hvad? Tänk er hvilken
stimulans. Den går öfver både rus och tobak.
Den sporrar krafterna till det yttersta,
pengar måste skaffas; den framtvingar
uppfinningsrikedom, företagsamhet, mod,
påpasslighet, kort sagdt de värdefullaste
af de egenskaper, som behöfvas i kampen
för tillvaron. Kan man säga detsamma om
ruset eller tobaken? Den sätter fantasien
i den häftigaste rörelse tack vare sina af-

görande materiella moment. Hvad tanken
på att helt plötsligt vara ägare till 500
francs betyder för ett af tillvarons
styf-barn behöfver jag ej säga. Jag fördöljer
ej heller att det är mitt enda nöje att så
där leka med själar. Jag älskar att se
människorna i stora ögonblick, ingen kan
ledas värre vid alldagligheten och den
jämna sinnesförfattningen än den som är
dömd att år ut och år in sitta på en stol
och se alldagligheter och jämna
sinnesförfattningar passera revy framför en.
Nu åter ser jag människor taga mot en
oerhörd nyhet, spela komedi för mig för
att ej väcka misstankar, så lida nederlag
och som ett klubbslag få besvikelsen och
missräkningen öfver sig. Det är intressant,
mina herrar, ohyggligt intressant att
iakttaga människors sätt att uppföra sig i
detta ögonblick..."

"Nå, hur tror ni att den stackars
kvinnan här nyss skulle burit ett
mot-hugg? Hon hade tre små barn..."

"Därför sågo också mina herrar att
jag skonade henne från hugget. Så långt
som till ihjälklubbning vill jag ej gå. Jag
har också ställt det så att jag ej behöfver
utsätta mig för det äfventyret. Det har
varit en och annan burgen kund som
nappat på kroken och för en större
summa trott sig föra mig bakom ljuset och
komma öfver en ännu större. Där har
jag låtit saken ha sin gång. De ha svurit
och undvikit att handla af mig mer. Jag
är ju oåtkomlig inför lagen, ty det torde
bli svårt att bevisa hvem som lagt den
ofarliga sedeln mellan bladen. Jag räddar
mitt samvete genom att ej sälja dessa
böcker så okristligt dyra ändå. Så t. ex.
såg min herre i går den gamle mannen
med glasögonen och det hvita håret, som
spekulerade på den där Guarini. Mannen
har i uppdrag att fylla hyllorna i en
amerikansk magnatvilla; på pris fästes intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free