Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världens främste aviatiker. Av Claes Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Emellertid," invände en tredje, "kan
det inte få fortgå längre som det går. Jag
föreslår, att vi slunga alla hänsyn å sido,
sammanskjuta en stor summa pengar och
engagera någon af världens skickligaste
privatdetektiver för att afslöja hemligheten
hurudan den nu än må vara."
Detta förslag vann allmänt bifall och
vid mötets slut förbundo sig alla de 15
närvarande att hvardera betala högst
5,000 francs som arvode åt den detektiv,
som kunde komma hemligheten på spåren.
Likaså fingo de alla aflägga tysthetslöfte
för att saken icke skulle komma ut.
Ett verkställande utskott som tillsattes
erbjöd uppdraget åt en ung svensk
privatdetektiv, dr Edward Norton, hvilken just
börjat göra sig ett världsrykte på sitt
område. Detta var just ett uppdrag i Nortons
smak, och han gick villigt in på villkoren,
som lödo att han i händelse af framgång
skulle erhålla inte mindre än 75,000
francs men i motsatt fall inte ett öre.
Liksom alla människor på den tiden
var äfven Norton tämligen bevandrad i
flygkonsten. Nu utvidgade han först sitt
vetande genom en kort kurs vid den på
sin tid af Sveriges förste aviatiker, baron
Cederström, grundade och ännu bestående
flygskolan vid Malmslätt och reste sedan
ner till Berlin, där aviatikens främste,
bland dem Saroni, voro samlade till en
stor ftygvecka. Norton lät här presentera
sig som en ung intresserad sportsman och
kapitalist. Det var särskildt två af de
upplysningar om Saroni, som han
lyckades förskaffa sig, hvilka väckte hans
uppmärksamhet. Dels flög denne aldrig med
passagerare och dels intresserade han sig
endast för långfärder. Båda dessa
omständigheter bidrogo att försvåra Nortons
uppgift. Och lådan med den hemlighets
fulla apparaten bevakade Saroni som sin
ögonsten.
Då det alls icke var osannolikt, att
mr Jones’ hypotes vore riktig och att
Saroni verkligen var en bedragare, beslöt
Norton att till en början utgå från det
antagandet. I så fall funnes endast en
acceptabel förklaring, menade han. Vore
Saroni en bedragare och hans s. k.
uppfinning ren humbug, så kunde han inte
heller flyga fortare än konkurrenterna.
Därför måste den, som kom fram till
målet på så otroligt kort tid, vara en
annan, fast i allt lik Saroni och med en
alldeles liknande maskin. Nå, det vore
då en enkel sak att få klarhet i den saken.
Därtill behöfdes ju endast att man på ett
eller annat sätt lyckades i sista stund
förhindra en af Saronis flygningar. Och om
då telegrafen efter några timmar i alla
fall meddelade, att Saroni kommit fram
först, så vore bedragaren i och med
detsamma afslöjad på ett så eklatant sätt som
tänkas kunde.
Vid en af Berlinflygningarna hände
det följaktligen, att Saronis motor, då den
skulle sättas i gång vid uppstigningen,
visade sig ur stånd att fungera efter att
nyss inne i hangaren ha arbetat fullt
tillfredsställande. Men i stället för att, som
Norton beräknat, bli utom sig af
upphetsning, afstod Saroni efter några fåfänga
försök med största själslugn från täflingen.
Han endast såg sig omkring med ett
ironiskt småleende, som tydligt förrådde, att
han gissade orsaken till det inträffade
missödet.
"I dag kommer Saroni således inte
alls fram till målet," sade han med ett
gäckande skratt och aflägsnade sig.
Och till sin missräkning fann Norton
af telegrammen, att någon falsk Saroni
alldeles icke inställt sig vid målet.
Norton följde efter Saroni till täflingar
i Wien, London och Paris, medan så
småningom en annan plan mognade i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
