Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världens främste aviatiker. Av Claes Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärna. Han uttänkte ett raffineradt sätt
att byta ut lådan med apparaten mot en
alldeles likadan.
Hur lådan såg ut utvändigt hade
Norton så noga som möjligt observerat.
Nu ville han veta hur tung den kunde
vara. Han passade på i Paris, då fru
Saroni just skulle bära lådan ned till sin
mans flygmaskin, skyndade fram som för
att artigt hjälpa henne och lyfte upp
lådan. Med ett häftigt utrop kastade sig
fru Saroni öfver det dyrbara föremålet
och tog det mycket förtörnad tillbaka.
Men Norton hade vunnit hvad han afsåg:
lådan var godt så tung som en ordinär
skrifmaskin.
Nu vände sig Norton till en skicklig
snickare i den franska huvudstaden och
lät honom efter sin beskrifning göra en
låda, till det yttre så noga som möjligt
liknande den äkta, med lås och allt, samt
af ungefär samma tyngd. Därpå flyttade
Norton i all tysthet öfver till det
lyxhotell, där Saronis innehade en hel liten
våning. Och då våningen under Saronis
blef ledig, öfvertog Norton på ett par
dagar densamma, betalande det svindlande
priset utan att blinka. För ytterligare en
vacker summa lyckades han finna en man,
lämplig och djärf nog att hjälpa honom i
det som nu förestod.
Den elegante gentleman, som på några
dagar gästade Norton, var också i
verkligheten en rask ung snickaregesäll. Så
småningom smugglade man in de
behöf-liga verktygen, och en natt grep man sig,
understödd af det starka bullret på gatan,
an med ingenting mindre än att bryta hål
på taket i ett af rummen, motsvarande
golfvet i Saronis skrifrum. Man gjorde
ett hål så stort, att en man kunde krypa
igenom, och dolde hålet med en skickligt
anbragt lucka. Den satt i ena hörnet, där
det var tämligen skumt och dit den
dyrbara persiska mattan i det öfre rummet
endast sträckte sin yttersta flik, som dolde
luckan utan att hindra dess öppnande.
Dagen därpå vidtalade Norton ett par
af de flygmän, som engagerat honom, att
hjälpa till. De passade på ett tillfälle,
då fru Saroni och mekanikern voro ute,
samt anhöllo om ett samtal med sin
berömda kollega. Denne tog efter
vanligheten emot dem i salongen, lämnande
lådan kvar i skrifrummet. Där måtte den
väl vara i säkerhet, då skrifrummet låg
innanför salongen och saknade annan
ingång än därifrån. Men medan de tre
aviatikerna öfverlade angående
morgondagens flygning, smög sig Norton upp ur
luckan och bytte hastigt om de båda
lådorna, tog den riktiga med sig och
försvann åter, sedan han lyckats draga
tillbaka mattfliken öfver luckan.
Till stor förvåning gjorde Saroni intet
alarm, då han kom tillbaka in i
skrifrummet. Han märkte helt enkelt icke, att
lådan var ombytt, så lika voro de.
Norton hade genast, med den riktiga
lådan dold i en kappsäck, lämnat hotellet
och begaf sig hem till en af aviatikerna,
där det intressanta fyndet skulle
undersökas. Det visade sig bestå af en rätt
konstigt konstruerad liten maskin, som
ingen af de närvarande förstod sig på.
Sedan man förgäfves sökt utröna dess
ändamål och få den att fungera, lät man
den vara och beslöt afvakta händelsernas
vidare utveckling.
Förvåningen steg till sin höjdpunkt,
då Saroni följande dag sågs komma öfver
flygplatsen, helt lugnt knogande på sin
lilla låda. Han hade ännu inte märkt
ombytet! Och han steg i vederbörlig
ordning upp med aeroplanet som om
ingenting händt.
Fram på eftermiddagen kommo några
af aviatikerna rusande hem till Norton, i
stor upphetsning viftande med ett
telegram. Det meddelade — att Saroni som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
