Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messieurs, faites vos jeux!
Charles-Edouard Baury hade varit
en god croupier. Följaktligen hade han
också, likt direktör Adamsson i
Sverige, avancerat; blivit chef-de-table och
skött denna befattning med vaksamhet.
Därför väckte det en viss
uppmärksamhet, då han en dag inträdde på
styrelsens kontor och blygsamt
förklarade :
"Jag vågar anhålla om avsked."
"Ni anhåller om avsked, M.
Baury! Varför då? Er lön ..."
"Å, jag vet, messieurs, Men jag
har sparat; jag är en smula trött. Det
är allt... Mina herrar, jag vågar be
om mitt avsked."
"Men M. Baury, ni vet att banken
ej betalar er någon pension förrän
efter vissa års tjänstgöring. Ni har
ännu ej fullgjort dessa år: M. Baury,
ni förlorar er pension!"
"Messieurs, jag vet det. Jag fäster
mig ej därvid. Dock vågar jag bedja
om en ynnest av direktionen."
"Nåväl, M. Baury; och vad? Ni
vet att direktionen är välvillig."
"Messieurs, jag vet det. Nåväl, se
här min brorson, Paul Baury; det är
en sedig ung man, som ej ser illa ut...
Jag skulle vilja be, att han finge plats
på kommissariatet."
"Men M. Paul Baury är tämligen
ung, ej sant, M. Baury? Ni vet..."
"Jag vet, messieurs; men min
brorson är en mycket begåvad ung
man. Han är skicklig i bokföring. Han
talar fem språk: tyska, engelska,
holländska, italienska, skandinaviska ..."
"M. Baury, direktionen skall
överväga saken. Direktionen skall bevilja
den, var lugn därför. Direktionen är
välvillig, alltid välvillig."
Som sagt, M. Charles-Edouard
Baury lämnade sålunda sin plats och
slog sig ned som oberoende rentier och
naturaliserad medborgare i Beausoleil,
Alpes Maritimes, den lilla franska stad,
som ligger sammanväxt med Monte
Carlo, men ej hör under furstendömet
Monaco. Följaktligen fick M. Baury
det tillträde till kasinot, som vägras
alla monegasker; och hans brorson
började sin tjänstgöring på
kommissariatet.
M. Baury tog avsked och förlorade
sin pension. Ty M. Baury hade en
plan.
Varje vecka bragte posten honom
en samling underliga tidningar, alla på
främmande språk och med många
porträtt. Och på aftnarna av de dagar,
då posten bragt dessa tidningar,
anlände M. Paul Baury, M.
Charles-Edouards brorson, till sin farbrors
villa i Beausoleil. Under ett par
timmar voro sedan han och hans farbror
sysselsatta med att studera de
främmande tidningarna med de många
porträtten. M. Charles-Edouard satt i sin
länstol; cigarren till 10 centimer
blossade mellan hans läppar och hans
svarta ögon glödde över randen av ett
glas förträffligt vin ordinaire; M. Baury
var en sparsam man, som dock förstod
att som fransman njuta av tillvaron.
Under tiden satt hans brorson lutad
över tidningarna, översatte den
främmande texten för sin onkel och
fixerade länge de många porträtten. Och
därunder smuttade han på en kopp
tjärsvart kaffe.
Då och då kunde man under de
följande veckorna få se onkeln, iklädd
en respektabel svart dräkt, med
dubbelvikt krage, knäppkängor och mjuk
filthatt gå genom gatorna ned till
kasinot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
