Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faites vos jeux, messieurs ... Rien ne va
plus ... Trente-quatre, rouge, pair et
passé!"
Adamsson gick fram till ett bord i
mitten av salen. Han fann en ledig
stol och slog sig ned. Han såg, att man
kunde växla, och fick guld för en
tusenfrancssedel. Han satte på rött, 500,
och på fjorton, 100. Fjorton var hans
lyckonummer, det måste säkert komma.
Kulan ven klapprande bort ur
croupierns hand, och efter en halv minut
förkunnade han:
"Quatorze, rouge, pair et
manque!"
Adamsson spratt till som i en
drömlik, overklig glädje.
"Det är jag," ropade han på
svenska. "Jag menar, c’est je."
Man smålog och sköt till honom
hans vinst; "voici, monsieur, 500 pour
500 en rouge; 3,500 pour quartorze,
cinq louis en plein, monsieur!"
Halvt bedövad drog Adamsson
pengarna mot sig, men lät dem stanna
halvvägs och satte allt på rött,
fyratusensexhundra francs.
"Trois, rouge, impair et manque,"
kom croupierns trötta röst, och
Adamsson fann sig som ägare till 9,200 francs
i guld och sedlar.
"Det här är ju barnlek," tänkte
han. "Gudskelov jag kom hit." Han
sköt över 6,000 francs, eller
maximum på enkel chans, till svart och satte
3,000 på jämnt. 27 kom, rött, udda
och passé. Tvåhundra fanns över; han
satte 180, maximum på enkelt
nummer, på fjorton, behöll tjugu francs
och satte tusen på svart.
"Zéro."
Noll; banken tog hans 180 francs
på fjorton, och de tusen på svart skötos
ned "i fängelse". Adamsson satte
ytterligare 180 francs på fjorton.
"Seize, rouge, pair et manque."
Bägge satserna voro förlorade.
Men det var ju nära ögat, och svart
måste naturligtvis komma. Han tog
upp ytterligare två tusen francs; det
gäller bara att fördubbla, man vinner i
längden.
"Dix-neuf, rouge, impair et passé."
Jaså, de envisades med sitt rött. Fyra
tusensedlar lämnade Adamssons
plånbok och placerades av croupiern med
en vårdslös gest på svart.
Under de närmaste femton
minuterna eller tjugu lärde Adamsson känna
betydelsen av ordet serie. Rött kom
ytterligare tolv gånger; och alla höllo
mot banken utom en slätrakad
amerikan, som först lät satsen stå och vann
över tusen francs från ett
tjugufrancsstycke, och sedan förlorade allt genom
att ändra till svart, samt en gammal
tyska, som då och då skyggt satte feta
femfrancsare.
Efter att ha erhållit denna lärdom,
fann sig Adamsson 40,000 francs
lättare och i hög grad dyster. Just i
begrep att gå slungade han ned fem udda
louiser på fjorton. Fjorton kom. Han
sköt över allt utom 180 francs till rött.
Fjorton kom än en gång. Han bytte
om taktik och delade vinsten,
trettontusen francs, mellan passe, udda och
rött. Nitton kom. "En nära
räddning," sade amerikanen bredvid
honom på tyska; "skall ni fortsätta?
Eller skola vi ta oss en drink?"
Adamsson, som förstod hälften av
vad han sade, drog hem sina
tusenlappar och följde med in i kaféet.
Whisky kom, och man sade: "prosit!"
"Spelar ni trente-et-quarante?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
