Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVELERNA PÅ GÅRDA.
AF ULRIK UHLAND.
TOLFTE KAPITLET.
"Att du skall behöfva gå redan?"
Elises ton var ovanligt hjärtlig. Jenny
hade knäppt alla åtta knapparna på
yllekoftan och stod och strök den för
att få den att sitta riktigt vackert. Det
var något kärleksfullt i hennes sätt att
göra det, som berörde Elise
synnerligen angenämt. "Kan du inte vänta
litet?"
"Jag kan nog, men grisen kan
inte."
Magdas ögon hängde begrundande
vid koftan. Det var, som om hon
egentligen inte trott, att den var verklig.
"Grisen?" sade hon förundrad.
"Hvad för en gris?"
Jenny såg lugnt på henne, där hon
satt i gräset. Hon var förstås
förskräckligt vacker. Och hon hade
förskräckligt fina kläder. Men det var nog
sant, som moster Elise sade, att alla
människor hade Qtt kors. Och fröken
Möller hade sitt i halsen.
"Min gris."
"Har fröken Mark en gris?"
"Ja, men det är ingen begåfvad
gris; Jag kan inte få i hans hufvud,
att han kan gå efter mat åt sig själf."
Magda såg mycket förvånad ut.
Hon vände på hufvudet och tittade på
Elise. Och från henne tittade hon på
herr Mark. Han satt och såg ned på
sina ovanligt långa och seniga fingrar.
Det var, som om han inte riktigt trifts.
Han såg på något konstigt vis
tillplattad ut.
Jenny nickade och försvann nedåt
backen. De andra sutto tysta. Kaffe-
(Forts fr. föreg. häfte.)
brickan stod kvar på gräset. På en
assiett stod en butelj med saft. Det
var bara Elise, som hade druckit af
den. De öfriga hade druckit kaffe, och
fru Martha hade till Elises förvåning
inte kommit ned. Fritz visste hvarför,
men brydde sig inte om att säga det.
Utom sin ordinarie kontakt ägnade fru
Martha hvarje dag jämnt en timme åt
koncentrerade betraktelser af det
öfver-sinnliga, och hon hade funnit det
förmånligt att låta sin meditationstimme
rätta sig efter måltiderna. Hemma
mediterade hon efter frukosten, därför
att mellan tio och elfva kom ingen
människa på visit, som man behöfde
ta emot, och här ute hade hon ändrat
tiden till mellan half sex och half sju,
därför att då brukade Alfhild och Elise
ta sig en eftermiddagslur.
Men det var inte på det, Fritz tänkte
just nu. Han låg på magen i gräset
och höll hakan i händerna. Han hade
sina ögon fästa på saftbuteljen, och det
var, konstigt nog, den, han tänkte på.
Det var en vanlig brun vinbutelj. Den
såg ut precis som alla andra buteljer,
och ändå föreföll det honom, som om
den ordentligt hade hypnotiserat
honom. En droppe saft hade runnit utfor
halsen, när tant Elise hade hällt i sitt
glas, och den höll fortfarande på att
rinna. Saften var utomordentligt tjock.
Det var slånbärssaft. Tant Elise hade
berömt dqn och förklarat, att den var
som sylt.
Från den tjocka saften gledo
tankarna öfver till den prickiga blusen,
han visste inte på hvilken brygga. Men
faktum var, att de stodo där och stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
