Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade. Det var inte precis någon vacker
blus, hvarfor visste han heller inte så
noga. Men han hade ett intryck af
någonting ettrigt. Kanske det var
prickarna, eller kanske det var, för att hon
själf såg så ovanligt litet förekommande
ut. Det var förbaskadt litet af
västan-fläkt öfver henne. När hon stod där
och knäppte koftan och tittade på
Magda, sågo ögonen ut som ett par
titthål in till norra ishafvet. Och hvem
hade egentligen retat henne?
"Ja, men jag förstår inte," sade
med ens hököpiftgerösten fortfarande
förvånad. "Menar ni verkligen, att
fröken Mark sköter en gris? Ett
verkligt svin?"
Karl Edvard tittade upp. Han hade
ryckt till en liten smula, men
ryckningen hade inskränkt sig till ögonlocken.
"Hon sköter egentligen två. Det
andra är jag." Orden kommo
långsamt och med någonting påfallande
ödmjukt i tonfallet. Magda såg på
honom med tilltagande förvåning.
"Ni måtte vara anspråkslös."
"Det är en egenskap, som inte kan
skada någon," sade Elise ovanligt
torrt.
Magdas nyfikna ögon beskådade
plötsligt landtisen med verkligt
intresse. Hvad menade fröken Elise med
det, tro?
"Ja, det anses ju för en berömvärd
egenskap," sade hon för att säga
något. "Men hvarför skall man behöfva
gå till ytterligheter? Jag kan aldrig
höra talas om svin utan att tänka på
vår svingård nere i Bröaryd. i Skåne.
Det var egentligen det hemskaste, jag
har sett. Det var svin så stora som
elefanter och så tjocka, så de knappast
kunde gå. Usch!" Hon ryste till.
Karl Edvard såg ett ögonblick på
henne. Det var första gången, han
tittat henne rakt i ögonen. Det var
en mycket underlig blick, och den
gjorde ett mycket underligt intryck på
Magda. Det föreföll, som om det inte
var henne, han såg på, utan svinen
nere i Bröaryd. Han hade skjutit fram
hakan, och de ljusa ögonen stirrade.
Plötsligt såg han lättad ut.
"Kunde gå? Ja, det kan ju inte
jag heller."
Magda tittade undrande på honom.
"Och jag tycker verkligen också,
att du kan stanna," sade Alfhild
be-stämdt. "Grisen behöfver väl inte
uppvaktas utaf två. Jag hade tänkt, att
du skulle spela litet för oss."
"Spela? Spelar herr Mark?"
Det var verkligen en oerhördt
besynnerlig människa. Han blef
långsamt röd, så röd, att fräknarna
drunknade.
"Ja, det gör jag," sade han nästan
skyggt.
"Hvad då på?"
Han skrufvade litet på sig. Fast
hans hår stod rakt upp i luften, gjorde
han ett egendomligt intryck af att titta
under lugg.
"På piano, till exempel." .
"Till exempel?" upprepade Magda.
"Och på hvad mera då?"
"Å, på litet af hvarje." Det lät,
som om orden hade suttit fast i halsen
på honom.
"Det var kolossalt," sade
hökö-pingerösten en smula högt. Därpå
tystnade den hastigt. En egendomlig
misstanke for som ett skott genom Magda.
Var det åt henne, som han —? För
han hade hoppat till.
"Karl Edvard spelar på allting,
som öfver hufvud taget kan frambringa
ett ljud," sade Alfhild med en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
