Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske olika för olika. Här sutto
tanterna i precis samma grönsoppa och
orkade gruffa hela dagen, och flickan
Mark orkade kanhända med att alltid
se lika arg ut. Och det hade hon ändå
ingenting för. Det var naturligtvis den
där vänliga uppsynen, som hade gifvit
Fransson idén —.
Det skramlade till på kaffebrickan.
Han steg upp och började borsta af
sig en del strån.
Lydia låg på knä vid brickan och
plockade koppar och fat ur gräset.
Fritz kunde inte undgå att observera,
att hon placerade den sista koppen och
fatet ofvanpå pepparkakorna i
silfver-brödkorgen. När hon ställde
kaffekannan på brickan, vickade
saftbuteljen till.
"Det där går aldrig väl," sade han
plötsligt.
Lydia kom sig inte för med att
genast gå upp med brickan. Hon låg
ett par ögonblick, stödd på
handflator-na i gräset, och tittade efter Fritz. Han
hade böjt sig ned och tagit saftbuteljen.
Hennes ögon fingo ett egendomligt
uttryck, nästan af snopenhet.
Uppe i handkammaren stod Magda
vid telefonen och talade fort och en
smula enstafvigt. När hon ringde af
och gick in i salongen, var det med
en min, som talade om blandade
känslor.
Fru Martha hade slutat meditera
och satt med ett tämligen hvardagligt
ansiktsuttryck i soffan.
"Snälla tant Martha."
Fru Martha såg dunkelt frågande ut.
"Kära barn, hvad är det?"
Magda kröp bakom bordet nästan
ända fram till henne i soffan.
"Söta tant Martha. Om lördag blir
det socialdemokratiskt möte i blåban-
distlokalen här, och mamma skall hålla
föredrag. Hon ringde på hit nyss."
Fru Martha satte sig spikrak upp i
soffan. Hon stirrade på Magda, men
det beslöjade i ögonen hade vikit. De
uttryckte endast en hög grad af
van-trefnad.
"Det var värre, det. Med Alfhild
går det. Men knappast med Elise."
"Tycker tant Martha, att jag skall
resa hem?"
Fru Martha såg ett ögonblick
villrådig ut.
"Söta barn, det blir inte bättre för
det. Så väl uppfostrad som Helen är,
så kommer hon ändå hit för att tacka.
Och naturligtvis vill hon träffa mig."
Magda såg ett ögonblick mörkt på
bordsskifvan.
"Om det bara inte vore
socialdemokratiskt, så gingt det ändå an,"
fortsatte fru Martha med någonting
irriteradt i uttrycket. "Står det på
affischen?"
"Det gör, ja. Det är jag säker på.
Det brukar vara det enda, som står
riktigt tydligt. Och så hvad mamma
heter."
"Om Elise åtminstone inte hade
jungfrurna att tänka på —"
Fru Martha afbröts af, att någon
slog an pianinot inne i matsalen. Det
var så underbart vackert, att hon inte
sade ett enda ord till. Magda lyfte upp
hufvudet, och det låg något af en häst,
som lystrade, i rörelsen. Ty Magda
hade själf gått i Richard Anderssons
pianoskola, och betyget hade varit
medelmåttigt.
TRETTONDE KAPITLET.
Aftonluften var alldeles underbart
stilla. Fast de voro en bra bit från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
