Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Inför alpvärldens majestät. Av And. Pallin. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tager överhanden, lägger sig alpinisten
ned på isen och slumrar in i den sista
vilan. En sovande människa på
gletscher-isen är på morgonen kall, stelfrusen och
död. Även mitt på sommaren går
temperaturen på dessa betydliga höjder ned
långt under —10 grader. Tränade
förare lyckas hålla kroppsvärmen uppe
genom att rastlöst gå fram och tillbaka
på isen, till dess ovädret gått över, men
de mindre motståndskraftiga ha icke lyc-
nor, som genomskära gletschern. Faran
härav minskas i hög grad, om sällskapets
medlemmar gå sammanbundna i rep.
Rämnorna äro försåtliga så till vida, att de
efter nyfallen snö ej sällan äro dolda av
en tunn snöbrygga, som störtar samman
under tyngden av en människa. Faller
förste mannen i sällskapet ned, blir han
hängande i repet och utan vidare
uppdragen. Vana förare fordra ovillkorligen,
att alla i sällskapet skola gå i repet, och
På Jungfraus snöspets 4,169 m. ö. h.
kats övervinna sömnen. Förarna ha
räddats, de övriga förolyckats.
Här skulle kunna berättas om
spännande äventyr, som alpinister upplevat i
snöstormen. Ofta ha icke någon av
deltagarna kunnat förtälja därom, men av de
förolyckades dagböcker har man kunnat
göra sig en föreställning om vad som
skett. Mont Blanc, Europas högsta berg,
4,810 meter, har fordrat många offer,
som startat sin dödsfärd under det
grannaste väder.
Ett annat slag av olyckor nedom
firn-området är nedstörtandet i de djupa räm-
under själva gletschervandringarna ske
därför sällan olyckor.
Den, som ensam faller i en dylik
rämna, är, om ej ett underverk skulle
ske, ohjälpligt förlorad. 50, 100 meter
ned störtar den olycklige genom klyftan
och korridorerna i ismassans inre, och är,
om han ej i fallet mot de hårda väggarna
dödats, hemfallen åt förfrysning.
Nu äro dylika översnöade rämnor för
ett vant öga ganska lätta att skönja, i det
snötäcket, som hänger över sprickan, är
svagt vågformigt nedböjt samt av friskare
färg än den gamla snön. Passagen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
