Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Inför alpvärldens majestät. Av And. Pallin. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
francs, en uppstigning som tager en tid
av cirka 30 timmar!
Men det är likväl ej alla, som under
sökande efter alpmajestätet behöva offra
sina liv. Tvärtom. De flesta nå sina mål.
Varför gå människorna upp?
Att frågan framställes av den, som ej
varit där uppe, är helt naturligt. Men
underligt kan det tyckas, att alpinisterna
framställa samma fråga till sig själva, utan
att kunna fullt tillfredsställande besvara
den.
Det är striden med klippan och isen,
som lockar. Leken och allvaret i solljuset
lockar också. Det är också bergvärldens
upphöjda majestät, den obeskrivliga,
strålande skönheten över Alpernas
solöverhöljda isiga toppar, som lockar och drager.
De mot himlen sig upptornande, än mjuka,
än oerhört vilda bergskedjorna, som bölja
nedanför en och omkring en på tjugotals
mils avstånd i fjärran så långt blicken kan
nå, bilda formationer av sådan storartad
skönhet, att man aldrig glömmer dem.
Man vill ej, att första anblicken av
alpvärlden skall bli den sista. Den, som en
gång trotsat sig upp på en alpspets, kan
icke låta bli att försöka än en gång och
så flera gånger. Alpinisten blir
"bergs-sjuk" i den betydelsen, att han gripes av
en okuvlig längtan att åter och åter vända
tillbaka till de stora höjdernas solljus och
de vittomfattande synerna över jorden och
molnen.
Nästan med en helig glädje återser
han i fjärran den första skymten av sina
bergs vita toppar, och han har ingen ro,
förrän han är på väg med isyxan i handen
och repet om midjan. Skildra, den som
kan, den gränslösa fröjd, som bemäktigar
sig alpinisten från Norden, då han på
tåget mot söder får den första anblicken
av den silverblänkande alpkedjan!
Alpinisten påstår, att ingen njutning
i världen är så stor, så upphöjd, så
överväldigande som den man erfar, då man
efter övervunna svårigheter står uppe på
spetsen och ser.
I denna trollmakt, som alpinisten
säger, att isvärlden där uppe utövar och
som kommer honom att hänsynslöst ut-
Bland de uppstaplade klippblocken på Finsteraarhorns spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
