Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Tack, jag mår bra," sade hon
be-slöjadt.
Om Alfhild hade varit mera van vid
fru Marthas sätt att se ut, skulle hon
inte ha behöft fråga, ty fru Martha såg
mycket ofta så ut. Det skulle ha lönat
sig bättre att fråga, hur det var med
Fritz. Han hade hälft satt sig mot
fönsterposten. Fast det inte var det
ringaste varmt inne, kände han, hur
han långsamt började svettas.
"Och vi, som tänkte gå till
Björntorpet och gratulera Karl Edvard,"
fortfor Alfhild en hårsmån retligt. "Det
är hans födelsedag i dag."
SEXTONDE KAPITLET.
"Det var ett förskräckligt väder,"
sade Magda. Hon hade dragit fram
länstolen ända till gafvelfönstret i
salongen. Där ute öste störtregnet mot
rutorna, och hon hade nästan svårt att
se stygnen. Hon satt och broderade
någonting på en stor gul sidenlapp.
Fritz hade en stund stått lutad mot
hörnskåpet och stirrat på mönstret,
som låg framför henne på
fönsterposten. Det var någonting slingrande i
mörkrödt och gräsgrönt. Han fick ett
intryck af ett nystan ormar.
"Hvad skall det där egentligen
bli?" frågade han om en liten stund.
* Uppslag på en klänning,"
svarade Magda. Hon böjde sig fram för
att se mönstret bättre och fick ett par
små rynkor mellan ögonbrynen af
ansträngning.
"Är det också Magdas egen idé?"
"Um," sade Magda belåtet.
Fritz stirrade fortfarande på
mönstret. I så fall var det en ohygglig idé.
"Det börjar visst bli modernt med
handbroderade klänningar?" sade ’fru
Martha. Hon satt i soffan och hade
andevärldens utvecklingshistoria i
knäet. Hon hade knäppt ihop
händerna öfver boken och såg en smula
frånvarande på Magda.
"Ja, och det är det egentligen jag,
som har åstadkommit. Svenska
sportkvinnan var den, som först började.
En supéklänning, helt och hållet
broderad med stiliserade astrar — för
resten samma mönster som det här.
i
Tycker inte tant Martha, att det är
stiligt?" Hon lyfte upp sidenlappen.
"Alldeles förtjusande," sade fru
Martha. Hon förlorade för ett
ögonblick sin stela blick och såg med starkt
intresse på sidenlappen. Fritz stirrade
också fortfarande på mönstret. Han
undrade, om det kunde vara möjligt att
äta ål i sällskap med en supéklänning,
helt och hållet i det där mönstret.
"När man som jag har riktigt
kommit in i, hvilken oerhördt viktig sak
kläder är, så känns det verkligen, som
om man hade en mission," fortsatte
Magda en smula docerande. "Det är
egentligen ohyggligt, så fruntimmer
klär sig."
"Det är hemskt," sade Fritz. Han
hade någonting stelt i ansiktet. Där
han stod mot hörnskåpet med händerna
i byxfickorna, hade han en egendomlig
förnimmelse af, att han var delad i två
personer. Den ena lyssnade spändt
efter det minsta knäpp inne i
sängkammaren, och den andra stirrade på
reptilerna, som långsamt började kräla
omkring på fönsterposten. Och från
dem gledo hans ögon öfver till Magda.
Han hade aldrig förr reflekterat
öfver, hur Magda var klädd. Att hon
skref modekåserier hade imponerat på
honom, därför att det visade, att hon
kunde behandla det så kallade moders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
