Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina önskningar med själar, som äro
fientligt stämda mot ens egen.55
Alfhild, som hade tänkt gå ut i
matsalen, stannade. Hon gaf fru
Martha en blick af’verklig förundran.
5’Söta Martha —"
Fru Martha säg på henne med något
stelt frågande i sina bruna ögon.
"Du tycker ju också, att färgen på
fröken Marks kofta gör ett underligt
intryck?55
"Söta Martha," sade Alfhild
plötsligt om igen. Det låg något deltagande
i rösten, och den var mycket mjuk.
Fru Martha gjorde en liten
protesterande handrörelse.
"Jag förstår mycket väl, att du inte
fattar, hvad jag vill säga. Och så godt
är kanske det. Men jag ville egentligen
bara ge dig ott råd. Du skall aldrig
tala med fröken Mark, om det är
någonting, som du gärna vill —"
Orden drunknade i någonting
ovän-tadt. Det blef för Qtt ögonblick alldeles
mörkt i salongen, och så kom det en
fullkomlig störtskur mot gafvelfönstret.
Magda hoppade ofrivilligt till. Hon
drog tillbaka sin stol.
"Det var kolossalt. Det stänker ju
ända in.55
Fru Martha hade vändt ögonen mot
fönstret. Det låg verklig förskräckelse
i dem.
15Ja, det var mig ett otäckt väder,55
sade Alfhild lifligt och bestämdt. "Hör
du, Martha, hvad skulle du egentligen
säga om en liten kopp kaffe?55 Hon
talade ovanligt mjukt och vänligt. "Nog
skulle du väl kunna dricka en liten,
liten kopp, säg?55
5’Tack, kära Alfhild, men det vet
du ju, att jag inte gör.55
"Men när det är ett sådant väder?55
"Man kan väl inte rätta sina
principer efter väderleken.55
"Söta Martha, det gör hela världen.
Och du, som för ovanlighetens skull
är en konsekvent människa —" Det
låg något smått inställsamt i Alfhilds
tonfall. "En princip, som är af passad
för vackert väder, duger naturligtvis
inte i fult. Det förstår nog du?"
Fru Martha såg ett ögonblick ut,
som om hon tänkte efter, och det gjorde
hon. Men det kom med ens öfver
henne en känsla af, att tankekedjan
liksom brast. Hon var verkligen
ganska trött. Och hela morgonen hade
hon haft en sugande känsla i
mellangärdet.
"Nåja, om det kan göra dig någon
glädje, kära Alfhild —"
Alfhild hade en liten glädtigt
triumferande replik på tungan, men teg och
gick i stället ut i matsalen. Det gick
naturligtvis inte an att visa Martha, att
man var glad öfver, att hon åt, för då
åt hon naturligtvis inte. Stackare, hon
hade blifvit riktigt mager, och hon,
som hade varit så knubbig och så
praktisk, innan hon började intressera sig
för själen och dess förhållanden. Och
inte åt hon smör och inte mjölk. Agnes
påstod, att det var ingen möjlighet att
laga till någon mat utan smör och
mjölk. Det var verkligen förfärligt
svårt med människor, som kommo på
idéer, som inte gingo ihop med vanlig
matlagning.
Fritz stod kvar inne vid hörnskåpet.
Han stirrade mot de gamla mörka
fönsterrutorna, där vattnet skvalade. Han
hade absolut glömt mönstret. Inne i
matsalen hörde han, hur det började
klirra, när Alfhild ordnade med
kaffebrickan. Han var, utan att han visste
det, rödfläckig i ansiktet. Plötsligt steg
Magda upp.
"Nej, vet någon, jag tror jag slutar.
Det är ju ingen möjlighet att se någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
