Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Orvieto. Ett sommarminne. Av Sven Rosén. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Filippeschi i Orvieto kämpade om
makten. Emellertid når staden under
renässansen en rik blomstring. Den
utvidgar sitt område och kommer i
strid med grannarna, framför allt med
Siena, Viterbo och Spoleto. Under
1400-talet indrages staden dessutom *i
striderna mellan condottiérerna, som
ödelägga, det umbriska landet. Om dess
senare öden är icke så mycket att säga.
Via del Duomo.
En skådeplats för de häftigaste politiska
strider under 1400- och 1500-talen
lef-ver Orvieto under de följande
århundradena ett stilla och obemärkt lif.
1860 tar den parti för Viktor Emanuel
och införlifvas med det nya
konungariket Italien. —
Men nu äro vi uppe och stiga ur
hissen. Medan hötellvaktmästaren tar
hand om resgodset, börjar jag
orientera mig i denna underliga miljö. Man
tror sig ha kommit in i en utställning
af gamla byggnader. Se där ligger ett
gammalt fästningstorn (rocca)! Det är
en kvarlefva från den tid, då striden
rasade som hetast mellan guelf er och
ghibelliner, och är uppfördt af den
spanske kardinalen Egidius Albornoz,
som år 1354 belägrade och intog
staden. Utsikten härifrån är magnifik.
Badande i sol ligger det umbriska
berglandskapet, och djupt nere i dalen
flyter Paglia, en biflod till Tibern, kantad
af popplar och cypresser. Men jag
fortsätter vandringen för att uppnå hotell
delle Belle Arti. Stadens hufvudgata,
som är ungefär lika bred.som
Västerlånggatan i Stockholm, heter numera
naturligtvis Gorso Cavour och
utmynnar naturligtvis’ i en Piazza Vittorio
Emanuele. Hvarje italiensk stad med
ambition har en gata och ett torg med
dessa namn. Hotellet är ett f. d. palats,
hvars gamla praktsal numera tjänstgör
som matsal. Så styrker jag mig med
en måltid — maten är besynnerligt nog
bättre här än annorstädes, och
Orvieto-vinet är berömdt — och fortsätter så
åter vandringen. Man uppsöker
natur-ligen först domkyrkan. Från Corson
slår man in på en tvärgata, Via del
Duomo, och snart stannar man
framför en af byggnadskonstens mest
beundrade skapelser. Orvietos
domkyrka är liksom Sienas byggd i
italiensk gotik. Påfven Nicolaus IV lade
själf grundstenen år 1290. Dess
byggnadshistoria omfattar nära tre
århundraden, och talrika byggmästare,
stenhuggare, mosaik- och glasmålare
ha varit sysselsatta med detta bygge
bl. a. de berömda Andrea Pisano
och Andrea Orcagna. I det bredvid
liggande domkyrkomuséet har
funnits en mängd planritningar och
skisser, hvilka illustrera kyrkans
byggnadshistoria, men dessa äro nu till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
