Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Villkorlig dom. En liten äktenskapsakt försommarspektaklet. Av Anders Eje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ester. Nej,* vet du v^d, har .jag
likadana händer som , Rarelius., Det var
då åtminstone inte vidare artigt sagt,
min herre.
erik (som nu plötsligt, erinrar sig
ting-etuiet, till vilket hans ångestfyllda* blickar
gå med täta mellanrum). Du förstår
väl att jag ba — bara skämtar. Det
finns ingen kvinna på jorden, som
har såna små förtjusande rara
händer som du. Men Jag blev
verkligen så förfärligt överraskad,
förstår du, och då tyckte jag,, att du
. också kunde bli litet överraskad,
förstår »du. (Under Esters nästa replik
drar Erik sig sakta baklänges, ned mot
bordet, där etuit står.) ,
ester {under det hon tar av hatt och
kappa). Jag får väl förlåta dig då.
Vet du, >min älskling, det var så
svårt att komma ifrån Berta, hon
visste vi inte skulle äta middag
förrän klockan fem, > och hon var
för-farligt’ envis. > Men jag längtade hem,
jag, >till en j viss person,, och kan du
tänka dig, jag fick hitta på en os ...
[Avbryter; i förvånad) Men varför i all
världen går du så där konstigt
baklänges?
ERIK (som nu hunnit fram till bordet;
famlar-, med händerna bakom sig, efter
klenoden.) Går jag .. ..konstigt.. . säjer
du . . . Jag står ju dyr still.. . (Nu
vill det sig inte bättre än att hur Erik
famlar, så famlar han ner ringetuit i
golvet.) Kors för fan! (Kastar sig över
den förrädiska pjäsen.)
ester (häpen). Vad ska detta betyda,
Erik? Du ser besynnerlig ut i
ansiktet och så svär du som en
gar-dist. Vad var det som föll, vad är
det du gömmer bakom ryggen?
erik. Jag? Gömmer? (Visar som ett
barn först den ena handen sedan den
andra.) Ingenting,. som du ser,
ingenting, inte det minsta lilla dugg.
ester (tror sig fatta sammanhanget). Å
Erik vad jag är dum. Nu begriper
jag. En överraskning, inte sant, till
i kväll, vår första supé på fjorton
dar. fci yad r du är rar, lilla älskade.
(Omfamnar honom och försöker samtidigt
komma åt etuit.)
erik. Inte förrän i kväll, absolut
inte förrän i kväll.
ester. Ja, ment nu vet jag ju redan,
och då blir det ingen, överraskning
i alla fall. Jag är så gräsligt
nyfiken. (Lyckas med en snabb rörelse
rycka åt sig etuit; jublande) Ser du,
där fick jag det!
erik (avgrunder framför fötterna). Ja,
där fick du det.
ester (låter locket springa upp). Å så
vackert, så gräsligt stiligt! Erik, du
får kyssa mig mitt på mun.
erik (kysser henne mycket långsamt; när
- Ester därefter står i begrepp att befria
ringen ur fordralet blir han slagen av ett
infall, som han griper likt den
drunknande ett halmstrå) Vänta. Låt mig
göra det. (Tar ringen och skjuter den
på ett av Esters fingrar) Jag vill sätta
den påoditt finger själv. Se så.
ester. Å tack, tack! Se hur det
blixtrar. (Håller upp handen) Se på
stenarna, Erik. Ar det inte riktigt
som om de levde? (Forsöker anslå en
allvarlig ton) Men du har bestämt
varit förfärligt .oförståndig nu igen.
Ringen är säkert ohyggligt dyr. En
så stor rubin..
erik. Dyr!, Kära barn, när började
du »intressera dig för siffror. För
resten är ringen kolossalt billig, om
du vill veta det.
ester (somförut). Se, se, se!
erik. Det är minsann inte alla fingrar
som kan bära en så pass pretentiös
ring, men du har de vackraste
händer på jorden. Den passar
förträffligt just där den sitter nu.
ester (reagerar naturligtvis omedelbart i
enlighet med ’sin kvinnliga natur). Men
’ jag undrar i alla fall, om den inte
-skulle göra sig bättre i sällskap
med pärlringen där. Jag tror jag
försöker ...
erik (fullföljer snabbt sin plan, hejdar sin
4iustru% i det han tar hennes bägge händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
