Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hämnaren. Av Anton Tjechov. Övers. från ryskan av E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Vi bry oss inte om hvad ni skall ha
den till," log biträdet och slog blygsamt
ned ögonen. "Om vi alltid toge reda på
motiven, så skulle vi bli tvungna att slå
ig,en butiken. Till att skrämma tjufvar
med duger inte Lefauché, därför att ljudet
är för svagt och doft. I så fall skulle jag
vilja föreslå en vanlig
rekylladdnings-pistol, Mortimer, som brukar användas
vid dueller . . ."
"Tänk, om jag skulle "utmana honom
på duell," for det genom Sigajevs hjärna.
"Men det skulle vara för stor ära... En
sådan där skurk^ skall man skjuta ner som
en hund ..."
Biträdet trippade beskäftigt omkring,
leende och’ småpratande, och placerade
en hel hög med revolvrar framför honom.
Aptitligast och förnämast verkade Smith
och Vesson. Sigajev tog en af dem i
handen, tittade slött på den och försjönk
i tankar. Han såg i inbillningen, hur han
krossade deras hufvudskålar, hur blodet
flöt i strömmar på mattan och
parkett-golf vet, hur den trolösa hustruns fot
skälfde under dödskampen. Men för hans
uppretade sinne var detta icke nog, de
blodiga bilderna, jämmern och fasan
till-fredställde honom ej. Han måste tänka
ut något hemskare.
"Nu vet jag, jag skjuter bara mig
själf, "tänkte han, "och låter henne lefva.
Hon kan gärna pinas ihjäl af samvetskval
och sin omgifnings förakt. För en sådan
nervös natur som hennes vore detta
mycket .värre än döden ..."
Och han föreställde sig i tankarna
sin egen begrafning: han, den förorättade
maken, låg i kistan, med ett mildt leende
på läpparna, medan hon, blek och tärd af
samvetskval, gick bakom kistan, lik en
Niobe, och icke visste hvart hon skulle
ta vägen för de föraktfulla och förintande
blickar, söm den upprörda åskådarhopen
kastade på henne.. <
"Jag ser, att min herre tycker om
Smith och Vesson," af bröt biträdet hans
drömmerier. "Om ni tycker, att den är
för dyr, så kan vi ju slå af fem rubel. ..
Annars ha vi andra konstruktioner, som
äro billigare."
Den lille fjäskige mannen vände sig
kvickt om och tog ned från hyllorna
ytterligare ett dussin etuier med revolvrar.
"Här ha vi t. ex. en för trettio rubel.
Det är inte dyrt, när man betänker att
kursen fallit förfärligt och att tullen ökas
for hvar dag som går. Jag försäkrar min
herre, att fast jag är konservativ, så börjar
jag också tycka, att det går för långt.
Herre Gud, tack vare kursen och
tulltaxan ha vi ju nu kommit därhän, att det
bara är kapitalisterna som kunna köpa sig
vapen. De fattiga få nöja sig med
Tula-vapen och fosforstickor — och
Tula-vapen — det är då en riktig smörja! Om
man försöker skjuta sin hustru med en
Tularevolver, sä skjuter man sig själf i
skulderbladet..."
Sigajev började plötsligt tycka synd
om sig själf .för att han skulle dö och
icke få se hustruns lidanden. Ty
hämnden är ju bara ljuf, när man har tillfälle
att njuta av dess frukter, men hvad vore
det för mening med den, om han skulle
ligga i sin kista och icke kunna se eller
höra något?
"Om jag skulle göra så," funderade
han, "att jag först sköt honom och gick
med på hans begrafning och sedan gjorde
af med mig själf... Men då skulle de
nog häkta mig före begrafningen och ta
ifrån mig vapnet. Eller om jag skulle
döda honom och låta henne lefva, men
uppskjuta mitt. . . mitt själfmord tills
vidare och låta. häkta mig. Jag kunde ju
alltid hinna ta: lifvet af mig sedan. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
