Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En fest i skogen. Av Gustaf Ullman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
▼ i voro mycket unga, nybakade stu- ögon. Hon var en äkta, fager slättens
denter, min vän Harry och jag. Vi dotter. Vi hade träffats vid några
trodde oss emelletid ganska säkra i vår mina besök i deras hem nere vid
världsåskådning, vilket just på grund kusten, och vid hennes och familjens
av vår ungdom bör förlåtas oss. Natur- påhälsningar i lärdomsstaden. Och vi,
ligtvis sågo vi ganska kritiskt på litet hade åtminstone kommit bra överens,
av varje — utom på varandra. Nå, Frida hörde, lika litet som brodern, till
man blir ju själv utsatt för en del rätt dem, som äro alltför lätta att vinna,
närgången kritik, innan man förklaras Så mycket angelägnare var jag om att
"mogen". Finns det något mera rö- lyckas göra det — och redan på
för-rande gyckel än det, att kalla en svensk hand både stolt och lycklig i göd
för-adertonåring mogen? Brådmogen kan hoppning om framgång. —.— — Nu
han vara, men det är ju något helt var det lidet mot slutet av vår första
annat. Vi voro ingendera delen, Harry vårtermin vid universitetet. Genom
och jag. Ganska hyggliga, något för- Harry hade jag mottagit inbjudan att
lästa, och mycket lätt överrumplade. en lördagsafton besöka hans äldre
bro-Vartill kommer, att jag, var så att säga der, anställd som ingenjör vid ett stort
pliktskyldigast förälskad i Harrys industriellt verk i trakten, för att
samsyster. Hon var några år yngre än man med denne och hans unga fru,
han och, lyckligtvis, inte på långt när Harry och Frida göra en längre
utså lång till växten. Harry — ja, jag flykt och fira fest i skogen, den
underhår sällan i både bildlig och bokstavlig bara Bokebergsskogen. Det var inte
mening så sett upp till någon människa första gången. Vi hade varit där förr,
som till honom. Frida, systern, kunde just vi, tillsamman. Men denna gång
jag bekvämt se ned i ögonen ■— ett väntade jag mig verkligen något
allpar stora, härligt blå och sällsamt lugna deles särskilt. Med glad otålighet mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
