Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fröken Barck. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedeln, som ej omredigerades mer än
en gång i veckan. Och sedan han ätit
genom sina tre rätter, med dagens
tidning utbredd bredvid sitt kuvert, steg
han in till de andra i kafét.
Kafét på stadshotellet i Hedelinde
är en rektangulär lokal med blå väggar
och blekbrun panel. Närmast taket går
en tapetfris med följande mönster:
först en femuddig stjärna, sedan en
solros, sedan ett försök med cirkelns
kvadratur, så återigen en stjärna, en
solros o. s. v. Kring väggarna stå sex
bord med röda schaggsoffor, och de äro
efter middagarna upptagna av ungefär
samma personer, vilka alla hälsa på
varandra. Men om kvällarna, från nio
till elva, drickes det punsch även vid
de små runda borden ute på golvet: ty
detta är nöjeslivet i Hedelinde.
Nickande åt båda sidor, gick
notarie Johansson fram mot sitt vanliga
bord.
"Du kommer sent i dag," yttrade
Gerell.
"Ju senare på dagen, ju vackrare
folk," sade Viklund. "Mia, ett rent
glas åt notarien!"
Och så sutto de där igen.
Men det var någonting hos
Viklund, som angav att han hade
någonting att omförmäla, någonting som han
likväl ville spara till det psykologiska
ögonblicket.
Efter en stund kom provisor Fries
fram och skålade vid deras bord. Då
fann adjunkten stämningen tillräckligt
hög och auditoriet nog stort. Han
blåste ut Qti par rökringar och sade,
helt likgiltigt :
"Har ni hört att det har kommit
en kvinna till stan?"
Provisorn höjde på axlarna.
"Ja, det inträffar ju understundom.
Skada bara att de alltid fortsätta med
morgontåget 9.35."
"Inte denna. Hon skall slå upp
sina bopålar i Hedelinde."
Doktor Gerell lutade sig trött
tillbaka mot soffryggen.
"En gammal prästänka alltså. Vet
du, Viklund, det där skämtet börjar
också bli väl gammalt."
Viklund såg stött ut.
"Nåja ni får väl se," sade han
stramt och förde utan att skåla sitt glas
till munnen.
Men notarie Johansson lade med
en ganska livlig rörelse sin hand på
hans arm.
"Hör du! Är hon liten och smärt
med vita plymer på hatten? Elegant,
med gungande gång?"
"Jo, det vill jag mena," sade
Viklund trumpet.
"Har hon damasker och
silkesstrumpor. Begagnar hon heliotrop?"
"Att hon har silkesstrumpor är jag
övertygad om, men luktat på henne
har jag inte."
Ett gnäggande från de båda andra
belönade denna replik.
"Hör på Juan, han har redan varit
framme," sade doktorn. "Nå men
vad tusan skall hon här att göra då?"
Adjunkt Viklund strök sina
mustascher, han började bli mera tillfreds
med sitt auditorium.
"Ja, säg det, gubbar! Så mycket
kan jag tala om för er, att hon har
hyrt Ohlsons butikslägenhet, de två
rummen på nedra botten."
"Fabrikör Ohlsons?" sade
provisorn.
"Där Hinze hade sitt konditori,"
ifyllde Gerell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
