Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVELERNA PÅ GÅRDA.
AF ULRIK UHLAND.
SJUTTONDE KAPITLET.
Det var inte så, som Fritz hade
förmodat, att Tyra hade gått upp klockan
sex enkom för att ställa sig att
resonera med Fransson. Om hon hade
vetat, att han kunde tro det, skulle det
ha retat henne gräsligt. Hon hade helt
enkelt gått upp därför, att hon alltid
gick upp så dags. Och så tyckte hon
dessutom, att det var ganska eget att
se, hur det gick till här på Gårda om
morgnarna. Hon höll på med
någonting snarligt det, som somliga kallade
för att göra studier.
Tyra var van vid att inte söla, men
det, som gjordes, blef lika bra uträttadt
för det. Hon hade inte behöft mer än
två morgnar för att komma underfund
med, att det var alldeles riktigt hvad
hon alltid hade sagt, att det var
ingenting, som folk kostade på sig så
frikostigt som smuts. Och det var inte
alls så, att smutsen började hos dem,
som gingo på alla fyra, utan den både
började och slutade hos dem, som gingo
på två. Medan hon stod och klappade
kossorna i mjölkfållan, hade hon med
vaket intresse följt den lilla
smutsströmmen, som från mjölkerskornas
fingrar sakta, men säkert dröp ned i
bleckflaskan, och hon hade fått den
oomkullrunkeliga öfvertygelsen, att om
kvinnfolken på landet någonsin voro
afskvalpade om fingrarna, så var det i
oskummad mjölk,
Hon hade på de dagar, hon varit
här, hunnit med ganska mycket. I alla
händelser visste hon mera om gårdens
folk och fä än fröknarna von Lake.
(Forts fr. föreg. häfte.)
Hon hade observerat, att Axels
religiösa bekännelse hindrade honom att
ge Alexander foder på söndagen före
klockan half tre, och att kogubben
prenumererade på Stormklockan och
brukade ge kalfvarna i båset en spark, om
de ramade efter vatten efter åtta och
ville tvinga honom till öfvertidsarbete
med ladugårdspumpen. Hon visste
också, att Agnes gick ned i köket och
gjorde kaffebrickan i ordning om
morgnarna i underkjol och strumpfötter, och
att Lydia vid viktigare promenader
brukade använda fröken Alfhilds
blank-skinnsskor. I jämförelse med detta blef
det af mera aflägsen betydelse, att
Agnes hällde det, som blef öfver vid
måltiderna, i grisämbaret, och att
skolläraren brukade ge barnen lof klockan
elfva, när han skulle gå och föra
protokoll på auktioner.
Tyra hade skiljts från Fransson för
mer än en timme sedan. Hon hade
gått sin vanliga rond kring gården,
tittat in i ladugården, klappat Alexander
på nosen en så pass lång stund, att
Axel hade sett sBg ’nödsakad att gå
efter en fång hö för att skyla krubban
med och varit nere i svingården. Hon
hade gjort precis det, som det inte hade
varit så dumt, om någon af fröknarna
hade gjort. Hon hade vidare stått och
sett på, hur snickaren, som skulle laga
trillan, lyckades fördrifva tiden med
Fäderneslandets följetong, och sist hade
hon åhört m resonemang mellan Axel
och kogubben om hur det skulle gå,
när Sverige hade blifvit republik, och
hvarenda en hade fått Qtt egna hem,
och ingen skulle behöfva arbeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
