- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
720

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Om du är snäll, skall du få den
där." Hon pekade på vinbuteljen.

"Skall jag?"

"Du kan ta upp den på
gästrummet, men ställ den, så inte Lydia får
ögonen på den, för det är onödigt.
Och du skall inte vara rädd, att det
är körsbärsvin. Det är madeira.
Regnar det så här i natt, så kommer du
att behöfva den. Du kan inte tänka
dig, så det kan låta på koppartaket."

"Tant Alfhild är verkligen snäll."
Det låg erkänsla i Fritz’ snörflande
stämma. Det låg också erkänsla i
ögonen, men den efterträddes af ett
ytterligt förvånadt uttryck. Alfhild hade
tagit den blåa karaffinen och började
försiktigt hälla vattnet i pluntan.
Slutligen var den alldeles fylld.

"Hvad skall tant Alfhild göra’ med
det där?"

Alfhild gräfde i en liten låda efter
en kork.

"Jag skall skicka det till doktor
Pettersson."

"Hvad då för?" Fritz talade
plötsligt med en viss ansträngning. Han
var, utan att han visste det, lika blek
som den broderade hvita duken på
skänken.

Alfhild klämde ned korken med
tummen.

"Vi ska se, om det kan vara vattnet,
som det är något fel på. Det har jag
egentligen alltid trott, men Elise har
aldrig velat, att vi skulle skicka in
något prof förut. Du förstår, att det är
naturligtvis ett helgerån att kunna tro,
att det finns någonting på Gårda, som
inan kan få ondt i magen af." Hon

hade fått ned korken hel och o hållen
och lade pluntan på bordet. "Bara de
nu inte slå sönder den på posten. De
dunsa ju så förfärligt med alla paket."

Fritz gjorde en ansträngning att tala,
men lyckades inte. Läpparna rörde
visserligen på sig, men han kände en
egendomlig stelhet i ansiktet.

"Det är precis, som om ett paket
vore en lefvande gädda, som de ville
ha kål på," fortsatte Alfhild.
"Egentligen är det underligt, att världen kan
bestå, när man ser, hur ovåliga alla
människor äro."

Fritz drog ett djupt andetag, och
det kostade honom en viss möda.

"Om tant Alfhild vill —"

"Hvad då?" Alfhild tittade på
honom.

"Jag har ändå tänkt resa in till
Stockholm i morgon — för att köpa ett
par böcker — och jag vet precis hvar
jag skulle kunna lämna in det här —
för att det skulle kunna bli riktigt
pålitligt undersökt. "Han talade med
små afbrott.

"Kära barn, det vore ju utmärkt,"
sade Alfhild förtjust. "För resten,
doktor Pettersson! Nog borde han väl på
sex år ha kunnat fundera ut
åtminstone någonting." Hon lät en smula
föraktfull. "Då tar du det, då?"

"Um," sade Fritz och nickade.
Han tog utan att säga något mera
pluntan och madeirabuteljen och gick ut i
korridoren. Alfhild stod och tittade
efter honom. Han kunde verkligen
behöfva en vinskvätt, ty han såg
egentligen klen ut.

(Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free