Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det mörknar till ensamhet. Av Wilhelm Hagqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solstrålsväna, blombladslätta, vita små händer,
skapade för kärleksverk, smek och musik.
Jag drömmer dem som vore det när lampan
du tänder,
då hela min värld med ens blir ljus och rik,
och mörkret, det förpinande, du utomhus
sänder.
De spensliga små händer, de starka små
händer,
som rett mig mitt bröd och bäddat min säng,
som lisat försmäktelsen, prosfebern tänder,
och spelat till genklang på varje hjärtats sträng,
de spensliga små händer; de starka små händer.
*.
Pianots tangenter elfenvita skina
i dunklet likt tänder... Ah, vilken spöklik syn!
Dödskalletänder ur förvandlingsnatten grina...
Nu släcktes sista ljuset därute i byn.
Det mörknar till ensamhet, och ödestormar
vina.
Wilhelm Tiagqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
