- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
731

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - »Imperator». Världens största ångfartyg. Av E. P. Enewald. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verkligas, enär de hinder naturen själv
uppställt äro oöverstigliga även för en
teknik, som går till de reella
möjligheternas yttersta gränser. Teknikens
nuvarande ståndpunkt skulle enligt
fackmässig beräkning kräva en tid av 500
år för detta arbetes fullbordan, och även
den livligaste ingenjörsfantasi kan ej
utan att lämna realiteternas grund
nedbringa denna tid till mindre än 125 år.
Men även om sakens tekniska sida ej
bjöde större svårigheter skulle idén
säkerligen stranda på omöjligheten att
göra ett dylikt företag räntebärande.
Frågan är ytterst ett finansproblem.
Amerikas ständigt växande betydelse
som producent för världsmarknaden är

Det stora ankaret.

drivfjädern i den oavlåtliga strävan att
förkorta vägen mellan Nya och Gamla
Världen och ernå en förbindelse,
tryggad mot elementens oberäkneliga
nyckfullhet. Tunnelbyggnaden skulle draga
en kostnad av tusentals milliarder, som
svårligen kunde förräntas av
trafikinkomsterna, ty för varuutbytet spela en
eller två dagar ingen roll och fartyget
är alltjämt och skall troligen för en
oöverskådlig framtid även bli det
billigare transportmedlet såväl för
passagerare som för gods. Även om man
aldrig skall lyckas upphäva sjöfartens
beroende av väder och vind söker man
dock ej utan framgång att nedbringa
detta beroende till minsta möjliga
proportioner genom en stark ökning av
fartygens storlek och sjöduglighet och på

så sätt skapa en ekvivalent för
landförbindelsens större trygghet.

Och den transatlantiska trafikens
utveckling är oerhörd. Man anträder
ej längre en äventyrlig färd på Guds
försyn med avgångsdagen som enda
kända faktor och framkomsten svävande
i ovisshetens dunkel. Resans längd är
tämligen fixerad till några få dagar.
Väder och vind hava förlorat en god del
av sin makt och kaptenen kan i
lyckligaste fall bestämma ankomsten till
både dag och timme. — En den
moderna teknikens triumf över
elementens oberäknelighet. Vilket underbart
kapitel om mänsklighetens utveckling
ligger ej mellan Robertsons första
sjögående ångbåt 1813 eller den första
Oceanjätten av år 1852 och de
kolosser, som 1913 plöja det stora vattnet!
Denna de moderna giganternas
förelöpare var "Great Eastern", sin tids
underverk och redan nu inom en
mansålder kringspunnen av legendernas nät.
Åren 1852—1857 seglade den mellan
England och Amerika men fann — på
grund av sin storlek — endast sällan
full frakt och användes sedermera
uteslutande till kabelläggning.
Proportionerna voro i verkligheten
aktningsvärda: 207 m. i längd, 25,3 m. i bredd,
27,400 ton. Den kunde medföra 4,000
passagerare, men förmådde med sin
7,650 hkr. maskin göra endast 14,5
knop. ’Först så sent som 1891 skattade
"Great Eastern" åt förgängelsen.
Storleksgränsen, som numera uppdrages
mera av finanserings- och
försäkrings-än av rent tekniska svårigheter, torde
ännu ej vara på långt när uppnådd,
medan man redan synes hava nått den
med rentabilitet förenliga snabbheten.
Hastighetsrekordet har stannat hos
England och lockar för närvarande ej till
skarpare tävlan, enär fördelarna varit
minimala gentemot de oerhört stegrade
driftkostnaderna, kapplöpningen
förorsakar. De få timmars försprång, man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free