Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fröken på Windelberga. Av Waldemar Swahn. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätta och trötta efter blomningens
välluktsorgier. Småsnattrande och
vegeterande lågo de feta ankorna och
torkade sig efter första badet. En
spillkråka, som kommit farande från ett
gräl i ekdungen mitt i stora rågfältet
och ännu föreföll häftigt upprörd efter
meningsutbytet med en del tarvligare
kusiner, tystnade hastigt inför stillheten
runtomkring, nappade till sig en
barkmask och flög vidare. På lusthustaket
sutto duvorna i en lång rad, kurrande
och blinkande mot solljuset.
Sommarljuvlighet och frid hägnade
Windelberga gård.
Men det märkte inte fröken Win-
"öken är ute!
Nyheten ilade från
gårdsplanen till hönshuset, från
hönshuset till ladugården,
från ladugården till statarna, från
statarna till mäster i trädgården och
därifrån till rättaren som i flygande fläng
fick på sig stövlarna och med
frukostluren i ögonen rusade ut för att möta
fröken Agneta.
Morgondaggen låg ännu som ett
glittrande diamanttäcke över
gräsmattorna. Solen stod likt en nyskurad,
vänligt skinande kopparkastrull mitt
över flöjeln på Windelberga, men de
gamla lindarna sovo oroliga, dåsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
