Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur patron Olssons liv. Av B. L. Ambrosius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra. Jag tar henne,
för-banne mig, trots allt.» —
Efter frukosten gick
patron Olsson ned i köket.
»Se på mig, Karolina,»
började han med sin
kommandostämma.
Karolina såg på honom
och undrade vad som var
åt honom, ty han var sig
icke lik som vanligt.
»Här ser du en karl,
Karolina,» återtog patron,
»en karl, som är din
husbonde, vilken du i din
gemena dumhet tänker
lämna i sticket. Tycker
du att det är rätt? Nej,
jag tror det inte. Men
nu säger jag dig, att du
ska inte flytta.»
»Men patron,»
stammade Karolina.
»Tyst,* människa,
avbryt mig inte!»
»Men det vet väl–––-»
»Tyst, Karolina! Jag
säger dig än en gång att
du inte ska flytta, för jag
tänker gifta mig med dig
— med dig, Karolina, hör
du det — vad säger du
om det? —
Karolina ömsom
rodnade och bleknade och
kunde icke få fram ett ord.
»Stå inte och fana dig, Karolina,»
fortsatte patron Olsson, »utan säg nu
vad du tycker om det. — På söndag
kan det lysa för oss. Nå —
»Är det Olssons allvar,» kom det
stammande från Karolina, som nu för
första gången glömde sätta patron
före Olsson.
.»Vist fanken är det allvar,
Karolina, tror du att jag, gamla människan,
står och skämtar med så förbannat
allvarliga saker.»
När då Karolina märkte, att det
var allvar, glömde hon bort att hon
— och så kysstes de.
skulle flytta, rodnade ända in till
hårfästet och svarade ett blygt ja, och
så tänkte hon gråta en skvätt.
Men det sista tyckte inte patron
Olsson om.
»Ack, gör sig inte till,» sade han,
»hit med munnen i stället, så skall
hon få sig en friarkyss.»
Det skedde och så kysstes de.
»Ja, inte för att det var så värst
gott, men det dugde i alla fall, man skall
inte begära för mycket på gamla dar.»
Det tyckte också Karolina och log
med sin tandlösa mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
