Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur patron Olssons liv. Av B. L. Ambrosius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var litet lärd och begrep sig på en
hel del saker.
»Olsson,» sade hon emellertid till
sist, »du skall i alla fall tänka på
slakten — det är inte leksaker det.
— Det är grovgöra och sådant skall
alltid husbonden göra.» —
Olsson vinkade överlägset med
handen:
Var. lugn, menade han, alla
svårigheter klaras av mig.
Olsson hade nu fått litet mer att
ägna sin omtanke åt och icke enbart
hustru och höns. — Ofta gick han
ned till svinstian, för att i ensamhet
filosofera och roa sig med den lilla
nosiga varelsen, klia den efter den
lortiga ryggen, medan han skämtsamt
kallade den för sin lilla »gullegis».
Då strök sig alltid grisen mot
Olssons ben, grymtade förnöjt och sade:
»öff, öff!» vilket översatt skulle betyda,
tack, tack, kära Olsson, jag skall nog
belöna dina små vänligheter.
Sådant tal förstå inte alla
människor, men det behövs heller inte,
bara man älskar svin rätt och det
gjorde Olsson.
Nu led emellertid året mot sitt
slut, och den lilla grisen hade vuxit
till sig och blivit ett stort svin, till
heder för sig själv och till stor
ögonfägnad för den ömma vårdaren, vilken
under årets lopp i praktiken omsatt
sina teorier om plikten att älska och
förstå ett hems olika föremål och
varelser. Detta gjorde han så
grundligt att Karolina ofta kände sig
avundsjuk.
»Du pysslar mera med svinkräket
än med mig,» klagade hon ibland. —
»Jaha,» sade Olsson, »det är alldeles
riktigt. — Men allt har sin tid — och
sitt ändamål. — Svinet skall ätas, men
det skall inte du, Karolina — eller ska
du det — nej — jag tror det inte. —
Du har ju tiden för dig, men det har
inte grisen — därför skall han
om-klappas under sitt korta liv — förstår
du det? Men din omklappning skall
utportioneras under många årtionden,
är det inte riktigt? — Jo, lilla du.» —
Det instämde Karolina i och det
talades icke mer om den saken, utan
tiden fick ha sin gång.
Så en dag, då Olsson som vanligt
stod och betraktade sin evigt
hungriga vän, kom hans hustru och ställde
sig vid hans sida — och åsåg med
stort intresse makens och grisens
ömsesidiga förståelse av varandra.
»Nu är han i alla fall slaktfärdig,»
sade hon så efter en stund — i det hon
vänskapligt slog honom på axeln. —
Patron Olsson ryste, som inför
något mycket obehagligt.
»Jaha, ja,» instämde han emellertid,
under det han nervöst började gnugga
sina händer — »som du säger, Karolina,
säkert är han slaktfärdig.» —
»Så får du allt göra knivarna i
ordning,» menade hustrun — »så får
du ta och slakta’n en dag.»
»Då får du allt ta och sticka’n,»
sade Olsson, som med fasa tänkte på
sin väns olycksöde och det röda blod
som skulle rinna. —
»Prat, sådant gör alltid kårarna,»
menade hustrun, som kom ihåg
mannens krankhet.
»I så fall skulle det görat passa
dig,» svarade Olsson litet spefullt.
»Jaså,» sade hustrun endast.
»Tycker du det?»
»Jaha, gumman lilla,» skyndade
Olsson att fortsätta, »du är ju ibland
rätt manhaftig av dig, så svinslakt
för dig är väl ingen konst, du slaktar
ju höns. — Du ser ju ut som en karl
för resten.» —
»Inte är det väl underligt om jag
verkligen bleve manhaftig för en gång
skull, då man har en käring till man.»
Karolina hade för en gångs skull
blivit riktigt arg och nu satte hon
händerna i sidan och såg stint på sin
man. —
Patron Olsson kände sig underligt
snopen och handfallen och visste icke
riktigt vad han skulle säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
