Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur patron Olssons liv. Av B. L. Ambrosius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack ska du
ha,» sade Olsson
med lätt hjärta.
»Det borde du ha
en kyss för.» —
»Tycker du det?»
undrade hon i det
hon formade
munnen till kyss.
Han kysste henne.
»Det är som jag
alltid tänkt,» sade han sedan.
»Skön är du inte, men
duktig — och du
tog makten till sist
i alla fall. — Men
det kunde jag ha
gett mig fan på
redan från början.
— Ty får man
en kvinna i huset,
så går det åt
skogen — hur man
än bär sig åt. —
Men nu är vi gifta
i alla fall.»
ȁngrar du
dig?» frågade
Karolina.
»Inte precis.»
»Nå då så — men
väg med dig nu —: för
nu börjar slaktstöket.» —
Patron Olsson lunkade
ut. Repet slängde han
på backen och när han
åter gick in i huset för att vid pipan filosofera Över livet, såg han ganska
böjd ut.
»Ja, ja patron Olsson,» sade han för sig själv i det han bolmade ut
den blåa röken. »Du har säkert fostrat en orm vid din barm, sanna mina
ord, har du inte det.»
Men Karolina klarade sedan slakten, ordnade i kök och visthus, samt
styrde med stadig hand hemmets skuta till vinterfestens lugna hamn.
en mes — en harskramla
är du.» —
»Kanhända är jag det, bästa
Karolina.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
