Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Experimentet. Novell av Harald Wägner. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Skall ni inte stanna och råka min
man?"
"Jag vet inte. Nej! Jag böjer mig
för ödets vink. För resten har jag
repetition med min ackompanjatör."
*
Det blev en paus, och båda tycktes
ha något att tänka på.
"Vad är det egentligen, du vill
mig?" frågade häradshövdingen
grevinnan, som förströdd såg ut genom
fönstret och tvinnade lorgnettbandet.
Hon lyfte ögonen mot honom.
"Min kära vän," sade hon, "om
man bara visste vad man ville, då
vore allt gott och väl. Men det gör
man så sällan. Åtminstone jag."
"Men varför kom du hit?"
"Jag vet inte riktigt. Kanske ville
jag se om du var dig lik, om du
fortfarande var en man, som ..."
"Som...?"
"Som man kunde bli kär i."
Han log.
"Det var komiskt. Behöver du
resa till en svensk småstad för att söka
efter sådana män?"
"Skämta inte! Jag är trettiotre år
och det är kanske sista gången, jag
älskar. Tänk på, att man har bara ett
liv."
"Knappt det," svarade han och
slog askan av cigarren.
"Nej," svarade hon och de fuktiga
ögonen glänste av iver. "Jag börjar,
tro, att jag kanske inte har levat ännu.
Kan man tänka sig det! Jag som är
trettitre år gammal! Och jag börjar
misstänka, att det var för att jag
lämnade dig."
"Såå?"
"Vad? Skall vi resa? Du och
jag?"
"Det säger du, som om det gällde
att ta en promenad."
"Nej, nej. Jag menar det, jag vill
det."
"Du har en man."
"Nej, han dog för ett år sedan, det
enda han någonsin har gjort på eget
initiativ."
"Men jag har en hustru."
"Är du lycklig?"
"Lika lycklig som de flesta av mina
bekanta. Och jag vill framför allt
undvika att bli lyckligare. Då skulle jag
sannolikt aldrig mera få någon ro eller
trevnad."
"Ah, man skall inte resignera!
Man skall leva och känna blodet
brinna! Kom med mig och jag lovar
dig all livets lust och en ålderdom att
ångra den på, om du gitter."
"Tack, livets lust frestar mig inte.
Jag har en domsaga."
"Och om du skulle välja mellan
mig och din domsaga, så väljer du .. ."
"Jag har redan valt."
"Ah, du är feg, du kan inte hålla
modet uppe. Se på mig, jag vågar
allt."
"Konsten, kära du, är inte att hålla
modet uppe i olyckan, utan konsten är
att mitt i lyckans dagar bevara sinnet
för livets beska allvar."
"Är detta filosofi för en man?
Nej, man skall våga livet för livet."
"Så mycket är det inte värt. Kom
nu, min vän, så går vi hem och äter
middag."
"Ja," sade hon, "kom så går vi
hem och ser, hur din hustru har det."
Han stod och stirrade på det brev,
vari hans hustru sade honom, att allt
måste vara slut dem emellan, att hon
älskade en annan, och att hon redan
hade lämnat deras hem.
Han läste det om igen, och såg upp
på grevinnan, som om han sökte
hennes råd.
"Nå, vad är det?" frågade hon
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0804.html
