Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den kommande vinterns moder. Modekrönika med text och 7 teckningar av Gwen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KOMMANDE VINTERNS MODER.
MODEKRÖNIKA MED TEXT OCH TECKNINGAR AV GWEN.
Det kan gå an att sysselsätta sig med
modet, när det verkligen har något nytt
att bjuda på och undergår en märkbar
förändring, sedan blir det en annan sak
om det vid denna speciella tidpunkt
kan vara lika trevligt att bära det. Men
det var ju inte det vi skulle tala om!
Min ärade läsarinna behagade kanske lägga
märke till bredvidstående egyptologiskt
intresserade dam. Hon är, både till
tänkesätt och seder, helt och hållet typisk
för vad man just nu strävar efter. Väl
att märka: modet, sådant det kommer att
bli, kommer visst icke endast, kanske icke
i nämnvärd grad, att låna från egyptiska
förebilder, men kläderna, silhuetten och
med dem hela plastiken och uppträdandet
drives av den moderna smaken över i
någonting så stiliserat, att man.tämligen
säkert icke under modernare tid sett
maken. Därför promenerar man tillbaka och
gräver fram ideal som legat i några tusen
år i jorden, både i Asien, i
Medelhavsländerna och i Norra Afrika.
Jag vet icke om ni hade lyckan att
ha råd (det var nämligen ett oförskämt
pris!) att gå och se på det gästspel med
den av honom nyinstruerade baletten som
den berömda Fokine från Kejserl. Operan
i Petersburg gav här i våras. Vad han
då visade oss tjusta stockholmare var en
fullödig och konstnärligt behärskad exposé
av vad all modern »estetism» lutar åt,
ett lustigt bevis är att de gester han
införde, exempelvis fröken
Strandin-Kleo-patras ställning när hon räcker sin älskare
giftbägaren, redan avritas i varenda bättre
modejournal i Paris.
Modet, sådant det för närvarande är,
har icke endast definitivt ändrat våra
gestalter — jag menar icke sådana de se
ut klädda, utan sådana de te sig netto —
utan kommer nu också att ingripa revolu-
Motto: Låtom oss vara tillgjorda.
tionerande i den modeintresserande och
snobbiga damens sätt att röra sig och
uppträda. Ty vi andra, som visserligen kunna
vara en smula modeintresserade till
husbehov, men som med indignerad patos
tillbakavisa epitetet snobbiga, vi kunna
säkerligen icke finna oss i att kröka våra
raka ryggar, släpa våra långa ben (se
Johannes V. Jensen om stockholmskan!) och
-— ja, kära, det är verkligen sant! —
puta ut med våra små magar som vore
vi gjorda av den snälle och beskedlige
herr Cranach. Det där med magkuddarna,
som ni nog har hört ett litet rykte om
(det har bl. a. stått i tidningarnas
C-no-tiser) är nämligen rena rama sanningen.
Silhuetten skall se .ut precis så som de
olika teckningarna visar det, och därest
man inte har någon mage, ty vi ha ju i
fyra års tid icke gjort annat än andats
in den så att den för de flestas
vidkommande är försvunnen, ser man ändå ut
som om den hastigt hade kommit tillbaka,
emedan skuldrorna hållas runda och krökta,
ryggens nedre parti starkt, indraget, och
kjolarna allesammans med hjälp av ett eller
annat arrangement kortare fram. De se
helt enkelt ut som stupade de upp, och
det giver ett osvikligt intryck av att man
har mage. I Paris, där man är benägen
att taga alla dessa företeelser med större
allvar än hos oss, lägger man en liten valk
högt uppe under bröstet ungefär så som
man i slutet av sjuttonhundratalet placerade
»les ventres postiches».
Om det är vackert? Kära, fråga mig
icke! Om det är praktiskt? Hur skall
man kunna veta. Alltid kan det väl
exempelvis för hemsömmerskorna tjäna
som nåldyna. En fördel har det nya
plagget däremot, så oomtvistlig att jag
vågar gå i god för den. Den är billig.
Det finns gräns för hur mycket dun som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
