Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hos spågubben på Söder. I. En lektion i handspådom. Av Jaya. Med 34 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärnan och ryggmärgen, utan mellan
nervändarna och centralnervernas
organ å ena sidan och hjärnan å den
andra finnas ömsesidiga förbindelser.
Från hjärnan utgår innervationen,
omsättningen av tanken — det andliga —
till åstadkommande av kraftyttringar,
rörelse.
Av nervändarna mottagas intryck
från yttervärlden, ljus, värme, stötar
etc. och ledas till hjärnan, varest de
antaga formen av känsla och
medvetande eller förvandlas till andlig
kraftyttring, känsla och medvetande.
Om en nervgren blir lam eller
förbindelsen med hjärnan omöjliggöres
genom nervgrenens avskärande så
upphör förnimmelse- och rörelseförmågan
i den isolerade kroppsdelen, sker detta
med de i handen utlöpande nerverna,
försvinna linjerna i den inre handens
flata sida delvis eller helt och hållet,
vilket bäst klarlägger sammanhanget
med hjärnan och dess verksamhet.
En persons arbete ändrar varken
handtyp eller linjer. Handen kan bli
större, svullen, glatt i huden, men det
är också allt.
När nu nervspelet i handen är så
intimt förbundet med hjärnan, varför
skulle icke handen återspegla tankar
och sinnesrörelser lika väl som
ansiktet?
En professor Preyer i Jena visade
på 1800-talet att ej endast häftiga
sinnesrörelser utan också tankar, mer
eller mindre omedvetna, åtföljas av
muskel- och nervdallringar i armar och
händer. Han konstruerade en s. k.
palmograf, vilken numera i fullkomnat
skick här och där i utlandet användes
vid brottslingars hörande och fäller
utslag vid varje tanke, som med stark
eller svag intensitet passerar hjärnan.
Man kan själv göra sig en dylik
provisorisk apparat —"
Spågubben tager fram ett 12—14
cm. långt bamburör som han urholkat
till 5—7 cm. längd å ena sidan, till
2—3 cm. å den andra. Han trär det på
pekfingret, två skåror äro gjorda över
urholkningarna, och tre ej för stramt
sittande gummiringar hålla röret kvar
på fingret. I den ända, som skjuter
utom pekfingret var fogad en axel med
en rörlig nål i. Diametralt över
varandra i de framskjutande delarna av
röret hade borrats två små hål genom
vilka en bit av en tunn strumpsticka
trätts och medelst några lackdroppär
hindrats glida ur.
6. Palmograf.
I mitten av denna axel satt nålen,
också fästad med lack. Axeln kunde
obehindrat röras. Gubben tog ett på
framsidan löst sotat kartongstycke och
ställde det lodrätt och stadigt på bordet.
När han nu närmade fingret med nålen
så att den berörde sotlagret och höll
handen stilla, tecknade nålen,
påverkad av fingernervernas dallring de
enklare föreställningar på vilka
tankarna fixerats. "Föreställningen får
tankens form," sade han, "tanken
verkar medelst hjärnan på fingrets
rörliga nerver och dessa råka i
vibrationer, vilka på sagt sätt teckna den
tänkta figuren på den sotiga ytan.
Nåväl, handen består av handled
mellanhand och fingrar. De två sista
intressera oss mest. Fingrarna ha tre
huvudformer: spetsiga, rektangulära
och koniska. Eller:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>