Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Röda Portens Madonna. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den heliga jungfrun att bredas ut
sida vid sida. Hennes stillsamma lekar
bestå alla blott uti att rada upp korten
det ena bredvid det andra och betrakta
om och om igen detta ljuva, vana anlete,
som jungfru Maria har på nunnornas
alla tunna bokmärken. — Alla likna de
varandra och alla ha de, tycker hon,
samma sköna, blida ansikte som
Monte-Carlos lilla milda madonna. Och för
Ninette bli de därför alla blott olika
avbilder av den heliga lilla jungfrun,
som sitter i "Röda portens" höga nisch.
Först lägger hon alltid upp det
kortet, där madonnan går ensam som
en helt ung jungfru bland vita liljor.
— Hon håller sina små händer lagda i
kors över bröstet. En skär slöja skyler
hennes hår. Men hennes ögon skåda
rätt in i himmelen, som öppnar sig för
hennes fjärrskådande blick. — Så
lägges alltid näst intill den lilla smala
tavla, som framställer den lilla jungfrun
bland vita duvor. De äro över henne
och runt om henne de skinande
fåglarna. De äta ur hennes hand och sitta
på hennes axlar. Och deras silvervita
vingar bilda helgonaglorian kring
hennes huvud.
Därefter kommer vanligen den bild,
på vilken den lilla jungfrun vandrar
ensam under stjärnehimmeln. Smal och
ung går hon och de tusen stjärnorna lysa
kring henne. Hon bär ingen
drottningakrona ej en gång lyser helgonaglorian
i natten. Och dock är hon
himladrottningen bland alla stjärnor. Högt över
henne synes hennes eget blödande
hjärta. Och det är genomstunget av ett
svärd.
En bild skiljer sig från de andra. —
Där är jungfru Maria framställd som en
ung, fattig kvinna, som bär sitt barn.
Och barnet är tungt och vägen är lång
och mödosam. Den heliga unga
modern är mycket trött. Men hon lyfter
sin blick upp mot himmelen och där
synes korset, halvt dolt bak molnen . . .
Så fogas ett kort till ett annat. Och så
leker Ninette sin allvarliga, ljuva lek.
Men allra sist lägger hon den bild,
hon har kärast. Där framställes
jungfru Maria i glans och härlighet med
nattens stjärnor strödda över sin blåa
mantel och den helige andes duva
svävande över sitt drottningahuvud. Men
hennes ansikte är alltjämt ungt och
barnsligt likt "den Röda portens" lilla
barnmadonna.
Hon håller i sin lyftade hand en
liten krona. Hon sträcker den fram
liksom i undran, vem hon skall giva
den åt.
Framför henne ligga några barn på
knä. En liten flicka har rest sig upp
och räcker armarna efter himmelens
krona.
Och det barnet vill Ninette vara. —
Var afton klär sig m: lie Rosette i
stor toalett med diamanter på det djupt
dekolleterade bröstet. Runt om henne är
det då klänningar utbredda i det lilla
rummet — på bord och stolar överallt.
Hon gör aldrig någonting i ordning
efter sig — m:lle Rosette och därför
ligga alltid klänningar framme. Så
byter hon också dräkter många gånger
om dagen. Ty nya dräkter äro för
Ca-sinos granna fjärilsdamer det allra
nödvändigaste. Hur skulle man annars
lägga märke till dem i all den stora
elegans, som utvecklas här i nöjenas
stad.
Men Ninette talar om och tänker
blott på den heliga jungfrun. Och alla
hennes läxor från nunnornas skola
bestå blott i stycken ur "1’histoire sainte".
När m: lie Rosette om aftonen
målar sitt unga ansikte ännu yngre, vill
alltid Ninette, att hon samtidigt skall
förhöra henne läxan, fastän hon snart
kan nästan hela Bibliska historien
utantill. Och så har också m: lie Rosette
så småningom fått en mycket säker
kunskap i Gamla testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
